| Publicerad 1899 | Lämna synpunkter |
BANNSKAP, m.
(†) svärjande, svordomar; vanl. i förb. med svordom, ed o. d. Gruffueligh banskap och sweriande. L. Petri Krön. pred. C 3 b (1561). Mycken bandskap och Gudz förtörnelse. Bergsbr. D 1 a (1649). Et förargerligit Owäsende med Slagsmål samt Swordom, Eder och Banskap. Sthms stadsord. 2: 9 (1681). Mycken svordom och banskap är ej hos dem (dvs. lapparna) så gängse och brukelig, som hos många andra folkslag. Högström Lapm. 160 (1747). Chydenius 411 (1779).
Spalt B 277 band 2, 1899