| Publicerad 1899 | Lämna synpunkter |
BARBARISM bar1baris4m (barbari´sm Weste 1: 1953), r.; best. -en; pl. -er.
1) (numera mindre br.) = BARBARI 1. Rom är ingen vacker stad, men gifver tillkänna stora steg menniskan gjort ifrån och till barbarismen. C. A. Ehrensvärd 37 (1782). Innan ännu Nord-Italiens städer .. / Vaknat upp ur barbarismens sömn. Kræmer Sydfr. 43 (1853). På tolfhundratalet lästes visserligen ännu några klassiska författare i Tysklands skolor, men sedan rådde under ett och ett halft sekel barbarismen. Heikel Filol. 7 (1894). — jfr MILITÄR-BARBARISM.
2) [jfr motsv. anv. i lat.] eg.: på icke-klassiska språks inflytande beroende fel emot klassiciteten; i allmännare anv.: fel emot språkriktigheten, språkfel; språkvidrighet; jfr BARBARI 1 slutet samt NF (1876). jfr SPRÅK-BARBARISM.
a) brott emot språkets grammatiska lagar l. emot gällande språkbruk. Göteb. mag. 1: 285 (1759). Det (är) ej .. vanligt, att man i .. (latinska, vetenskapliga) skrifter liksom koketterar med sina barbarismer eller vill göra sig en förtjenst af sin okunnighet i språket. Tegnér 6: 402 (1815). Mången tror sig röja bildning och smak, om han gör en ny barbarism, för att slippa med det lägre folket använda den gamla starka (verbal-)flexionen. Rydqvist SSL 1: 261 (1850). Topelius Ljungbl. 62 (1873, 1889).
b) obefogadt bruk af främmande ord, ordformer, uttryckssätt o. d.; för språket olämpligt l. obehöfligt lånord osv. Sundén o. Modin Sv. stil. 15 (1871). I sin ”Schibboleth” påpekar .. (Swedberg) flerestädes tyska barbarismer. V. Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 494.
3) (föga br.) = BARBARI 2. Fiendens Barbarisme, otro (dvs. trolöshet) och hårda förfarande. M. Stenbock (1713) hos Nordberg 2: 364. Wenström o. Lindgren (1889, under barbarism).
Spalt B 303 band 2, 1899