Publicerad 1899   Lämna synpunkter
BARFOTAD ba3r~fω2tad (ba`rfotad Weste), adj.
Ordformer
(barfotat Lex. Linc. (1640, under planipes))
Etymologi
[jfr d. barfodet, eng. barefooted]
Spegel Gl. 28 (1712).
a) = BARFOTA a. Siam 21 (1675). Skomakarens hustru och smedens häst gå gierna barfotade. Mont-Louis 283 (1739; ordspr.). Fast han barfotad giorde ånger och ruelse. Dalin Arg. 2: 169 (1754; uppl. 1734: barfota). Jag .. var .. barfotad. Ödmann M. Park 199 (1800). Snoilsky 4: 56 (1887). jfr: Under sin uppväxt fordrar eken .. ljus för toppen, men .. vill .. ha skugga åt rötterna. ”Hon vill växa barhufvad, men ej barfotad”, säger skogsmannen. Cnattingius 26 (1873, 1894). — särsk.
α) (skämts.) = BARFOTA a α. (Eskimåkvinnorna bära) en kort pels med så vid rygg, att deri kan stoppas ett exemplar af deras frodiga afkomma, ej sällan ”barfotadt ända upp till halsen”. T. Fries Grönl. 76 (1872).
β) [jfr motsv. uttr. i sv. dial. (Ihre Dial.-lex. 1766, Rietz)] = BARFOTA a β. Icke kommer hon barfotad från fosterföräldrarna. Carlén Skugg. 2: 163 (1865).
b) = BARFOTA b. Barfotade Munkarnas .. Kyrka. Kalm Resa 3: 323 (1761); jfr BARFOTA-MUNK. Barfotade ungar / Trafvade fram. Runeberg 1: 106 (1832). Blanche Bild. 1: 131 (1863).
c) i substantivisk anv. Hans namn skall heta i Israel: den barfotades hus. Melin Hel. Skrift 5 Mos. 25: 10 (1859).
Anm. Barfotad användes hufvudsakligen att bilda böjda former till BARFOTA. Till ordets spridning har för öfr. den omständigheten bidragit, att det uppfattats ss. en mera vårdad form än BARFOTA; mången torde näml. föreställa sig, att ett slutljudande d där bortfallit.

 

Spalt B 318 band 2, 1899

Webbansvarig