Publicerad 1899 | Lämna synpunkter |
BARHUFD, adj. böjl., BARHUFDA, adj. oböjl., o. BARHUFVUD, adj. böjl. l. oböjl.
(†) = BARHUFVAD.
a) = BARHUFVAD a. 1 Kor. Förspr. (Bib. 1541). Theras hustrur .. gåå baarhufuudh medh vthslagit håår. Petreius Beskr. 1: 36 (1614). Fångarne komma in .. barhufda och halfklädde. J. G. Hallman Vitt. 133 (c. 1756). Qvinfolken voro alla barhufde. Kalm Resa 3: 205 (1761). Så möter oss en man. barhufd, och tom och svag. Bellman Gell. 41 (1793).
b) = BARHUFVAD b. Stiernman Præs. i VetA 1758, s. 43. Barbenta och barhufda pigor. Crusenstolpe Mor. 1: 125 (1840).
Spalt B 319 band 2, 1899