| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
BARM bar4m, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. (knappast br.) -ar.
Anm. Den ursprungliga bet. af ngt hvari ngt bäres föreligger i 1 o. 2. Ur 1 torde 3 o. 4 hafva utvecklat sig samt 5 ur 4.
1) mellanrum mellan bröst o. bröstbeklädnad l. mellan bröstbeklädnadens olika lager, i sht ss. förvaringsrum för saker som man bär på sig.
a) [jfr motsv. anv. i fsv. o. d. samt t. busen, eng. bosom, fr. sein, lat. sinus] i eg. bem. Sinus barm. Var. rer. 18 (1538). Stick tina hand in j tin barm. 2 Mos. 4: 6 (Bib. 1541). Kan ock någhor behålla eeld j barmen, så at hans klädher icke brinna? Ordspr. 6: 27 (Därs.; öfv. 1897: mantelveck). Hon (dvs. Calumnia) bär i barmen et långt bref på all dijn feel / Med fljt beskrefne. Stiernhielm Parn. 2: 7 (1651). Ingen sticker så annars Barn i barmen, at icke footen sitter vthe .. (dvs.) Ingen wårdar så wäl ens annars, som sitt egit. Grubb 388 (1665). I det samma tog iag en hammar utur min barm. Reenhielm Olof Tr. 191 (1691). Hon .. igenomläste .. brefvet .. och stack thet sedan i sin barm. Humbla 175 (1740). Talaren uppträder med barmen mer eller mindre full af ark. Leopold 3: 311 (1801, 1816). Blodet rann neder på hans kind och i hans barm. Fryxell Ber. 2: 86 (1826). Lägg cithran på armen, / Sätt ros uti barmen. C. F. Dahlgren S. arb. 1: 219 (1826). (Han) drog .. upp ett hopviket exemplar af tidningen ur barmen. Nyblom M. Twain 1: 16 (1873). Männen (bland lapparna) .. draga upp .. kolten, sedan bältet är knutet, så att han hänger vid kring bålen. Der igenom blir inom kapten (dvs. kolten) kring bröstet ett stort rum: barmen (puogna), hvilken för Lappen är en Pandoras ask, hvar uti han in stoppar massor af småsaker, dem han vill föra med sig. Düben Lappl. 158 (1873).
b) bildl.
α) [jfr ä. t. die hände in den busen stecken] (†) i förb. sticka händerna i barmen, lägga händerna i skötet, lägga armarna i kors, vara sysslolös. Gvdh will (icke) uphöija .. them som sticka både Händerna i Barmen och taga sig intet före. Rudbeckius Kon. reg. 364 (1618). Grubb 325 (1665).
β) (numera mindre br.) för den nutida uppfattningen närmande sig l. öfvergående i 4 a α. Då han (dvs. ryssen) frijdhen ostenterar, så plägher han som mäst bära ondskan i barmen. RARP 6: 335 (1658). Han haar en Lutenist i barmen .. (dvs.) Han haar ett gladt Samweth. Grubb 312 (1665). Hitta och tijga, haar tiufwen i barmen (dvs. är detsamma som att stjäla). Dens. 326. Dit (dvs. världens) lif har döden i sin barm. Rydelius Vitt. 70 (1721). När vi äro öfvermåttan glade, at vi då gömme litet glädie i barmen til dess vi bli sorgsne, at dermed temperera sorgen. Dalin Arg. 2: 371 (1734, 1754). — särsk. [jfr d. gribe i sin egen barm, t. in seinen eignen busen greifen, sich in den busen sehen] (numera bl. i högre stil) i förb. gripa, se, söka i sin egen barm o. d., pröfva sig själf. Hwar och en skal alffuarliga gripa vthi sin eghen barm, och sopa reent för sina dörr. P. Erici 2: 171 b (1582). När Konung Saul såg att Herren war förtörnat ..: skulle han medh rätto sökt i sin egen barm, så hade han wähl funnit hwar skullden war. Rudbeckius Kon. reg. 267 (1616). Jag ville, att de (dvs. katolikerna) såge sig sjelfva i barmen .. innan de förbrå andra. Eneman Resa 2: 181 (1712). Känna i sin egen barm, gå til sig sjelf. Lind (1738, under busem). Taga sig i sin egen barm, Noscere seipsum. Sahlstedt (1773). Grip i din egen barm: och lefver ej / Det sökta der, du finner ingenstädes / Den gamla nordiskhetens konterfej. Strandberg 1: 43 (c. 1844). med anslutning till 2 Mos. 4: 7. Öfverallt sticker tiden handen i sin egen barm och drager den renare, om ej alldeles obesmittad, derutur. Tegnér 3: 145 (1817).
γ) [jfr d. føde en slange i sin barm, t. eine schlange in seinem busen hegen, fr. réchauffer l. retirer un serpent dans son sein; uttr. torde hafva föranledts af fabeln om mannen som blef biten af en orm, hvilken han funnit stelnad af köld och uppvärmt vid sitt bröst] i förb. nära en orm i sin egen barm o. d., med kärlek omfatta ngn som lönar kärleken med svart otack. Bära en orm i barmen. Lind (1749). Hysa en orm i barmen. Sahlstedt (1773). Nära en orm i sin egen barm. Lindfors (1815). — Anm. På senaste tiden, då barmen ej mera användes till förvaringsrum, har en anslutning till 5 egt rum o. på grund däraf uttr. äfv. antagit formen nära en orm vid sin egen barm [jfr t. eine schlange an seinem busen nähren l. hegen].
2) [jfr motsv. anv. i ä. d. samt t. busen, ä. eng. bosom, fr. sein] (†) moderlif, kved. Iagh (Sostrata) .. är haffwande i min barm. Rondeletius 55 (1614). — i bild. En våda, / Den synden aflar i sin barm. Göteb. mag. 2: 220 (1760).
3) [jfr motsv. anv. i d. samt t. busen, eng. bosom, fr. sein, lat. sinus] (†) famn, sköte. Gremium .. Barm, sköte. Wollimhaus Syll. (1649). Ett gossehjerta må ju spricka, / När tvenne flickor på en vicka / Ta hvar sin gubbe i sin barm (dvs. gifta sig). J. Wallenberg 49 (c. 1765). — bildl. Achrelius Vitt. 339 (1690). Wetandes man, at alla tider sådane dårar fundne äre midt uti then Christna Kyrkjos barm och sköte. Block Progn. 115 (1708). I barmen af sin Slägt (dans le sein de sa famille). Tessin Bref 1: 256 (1753). Kunne vi .. utur jordenes barm, blandade och ofullkomliga malmarter framdraga. Därs. 2: 365 (1755); jfr 2. Ur dess (dvs. kyrkans) kalla barm af sten du bar / frö’t till din död. Tegnér 3: 75 (1841).
4) (i högre stil) om den del af (människo)kroppen som ligger innanför barmen i bet. 1: bröst, i sht tänkt ss. inneslutande tankar o. känslor, lif, hjärta m. m. — jfr GOSSE-, HJÄLTE-, KONUNGA-, MÄNNISKO-, TIGER-BARM m. fl.
a) om människobröstet.
α) [jfr motsv. anv. i d. samt t. busen, eng. bosom, fr. sein, lat. sinus] om bröstet tänkt ss. säte för själslifvet. Then gambla Adam j wår eghen barm. P. Erici 2: 75 a (1582). The .. som hadhe största klookheeten vthi sin Barm. Schroderus Uss. L 1 b (1626). (Tyrannen) för’ i egen barm den honom måste tuchta. Eldh hos Ehrenadler Tel. 124 (1723). I undersåtens barm står Gustafs ärestod. J. Wallenberg 32 (1766). Fridlös är jag i min hembygd, fridlös i min egen barm. Tegnér 1: 120 (1825). Säll den, som tro i barmen bär! Rydberg Faust 84 (1878). Nu knoppas små känslor / I lillvännens barm. Gellerstedt 2 Dikt. 8 (1881). I samma barm inhysa frihetskärlek och maktlystnad, republikanskt samvete och konungska böjelser. Rydberg Rom. d. 26 (1882). — närmande sig γ, i uttr. hafva hjärta i barmen, hafva hjärta i bröstet. Odel Sincl. 4 (1739).
β) om bröstet tänkt ss. säte för det lekamliga lifvet. Min hug, miin’ tanckar, ja, mitt lijf, / I min kropp dödt, mig til stoor harm, / Mond’ lefw’ vthi ens annars (dvs. den älskades) barm. Stiernhielm Harm. 82 (1659, 1668); jfr α. En gnista lif ännu förspörjs / uti hans barm, fast sönderskjuten. Tegnér 1: 159 (1822). En strid han (dvs. Schwerin) kämpat ännu en gång, / Den skönaste, / Förr’n döden nådde hans unga barm. Runeberg 5: 90 (1860).
γ) om bröstet i kroppslig bem., i sht ss. inneslutande hjärta o. lungor. Men djupt ur mången sluten barm / en pressad suck sig bröt. Runeberg E. skr. 1: 4 (1846); jfr α. Emot lavetten sjösoldaten hvilar, / Men hjärtat bultar hårdt i sofvarns barm. Snoilsky i 3 SAH 5: 21 (1890).
b) oeg.
α) i fråga om djur. Rasande, björnen lik, när jägarens spjut i hans barm trängt, / Gick jag till stugan. Runeberg 1: 95 (1832).
β) i fråga om ett berg, en grufva o. d.: inre. Hör denna hemska suckning dåna / Ur grufvans barm. Leopold 2: 25 (1801, 1815). Bättre vore att i klippans barm / Ett evigt fängelse för dig bereddes. Runeberg 2: 188 (1830). Rydberg Sägn. 5 (1874, 1884).
5) [jfr motsv. anv. i d. samt t. busen, eng. bosom, fr. sein] (mest i högre stil) om bröstets yttre del, företrädesvis hos kvinnor. Gråta ut vid en väns barm (ofta bildl.). Barmen på et qvinfolk. Serenius (1741). En qvinnas barm, A womans breast, or bosom. Widegren (1788). Skira gazer, åldrig barm. Lenngren 82 (1797); jfr b. Hjeltens sköld för dvärgens barm / blir icke mera skygd, men börda. Tegnér 1: 298 (1804). Arm förtroligt lindar sig om arm, / Barm förtroligt lutar sig mot barm. Stagnelius 2: 537 (1813). En mö med barm, som knoppas. Tegnér 1: 5 (1825). Hans barm sågs kämpa, ögat brann i lågor, / Och feberflammor färgade hans hy. Runeberg 2: 110 (1848). Barmens klot. Snoilsky 1: 79 (1865). Hans ögon (blixtra) af högmodets eld och hans barm häfves af stolthet. Rydberg Sägn. 32 (1874, 1884). Barnet vid sin moders barm. Cavallin (1875). Propertius .. ser .. Cynthia hvila slumrande på bädden, .. ser, huru den svällande barmen höjer och sänker sig vid slumrerskans andhämtning. Schück Världslitt. 1: 514 (1899). jfr ALABASTER-, KVINNO-, SVANDUNS-BARM m. fl. — i bild (jfr 1 b γ anm.). Ställ ditt hjertas dörrar på glänt, / Låt vårvind värma din barm! Östergren Dikt. 2 (1871, 1879). Svea-moder, van att sända ut i kyller och bantler / Sina segerglada söner under svajande banér, / Nu (dvs. i början af 1700-talet) hur ängsligt intill barmen tryckte hon de sista få. Snoilsky 1: 297 (1883); jfr a. — särsk.
a) (i högre stil) i talrika bildl. anv. i hvilka ett föremål l. ett abstr. begrepp osv. tänkes personifieradt, vanl. ss. kvinna. Plågans tunga suck .., vid nödens barm jag drar. Lidner Sen. skr. 24 (c. 1775). Folk, som vid öknens barm växt opp. Tegnér 2: 110 (1811). Fjäriln hvilar glad vid rosens barm. Stagnelius 1: 268 (1822). Lätta flägtar .. skalkades med seglens hvita barm. Crusenstolpe Mor. 1: 270 (1840). Mot sjelfva stenens barm jag låg — och hörde / Guds eget hjerta slå der innanföre. Strandberg 1: 62 (1845). Ljuf med blåklintskrans i håren / Och med väpling vid sin barm / Visan slumrat långa åren. Wirsén Dikt. 136 (1876). Medelhafvets dunkelblåa barm, som af tynande östanvind knappast krusades. Oscar II (1888) i Vintergat. 1894, s. 7.
b) (i högre stil) om kvinnas mjölkkörtlar: (kvinno)bröst. Runeberg 2: 298 (1833, 1852). Nu bjuder hon (dvs. den fattiga hustrun) barnet en vissnad barm. Snoilsky 2: 87 (1881). Vi hafva en syster, en helt ung, / som ännu icke har någon barm. Höga v. 8: 8 (öfv. 1897; Bib. 1541: ingen bryst). — bildl. Utur jordens barm de rika källor gå. Tegnér 1: 303 (c. 1805). Ur ekens barm i bäckar gyllne hånung flöt. Stagnelius 1: 265 (1822).
c) anat. sinus mammarum. Rummet mellan brösten bildar en efter dessas storlek mer eller mindre djup ränna, som kallas barm. G. v. Düben i NF 2: 1271 (1878).
d) (i högre stil) oeg. i fråga om djur. Ensam öfver oceanen / Stum och hopplös simmar svanen: / Vågorna, som barmen skölja, / Svalka ej hans hjertas brand. B. E. Malmström 6: 63 (1845). — i bild. I vårens unga famn ett barn så gerna leker, / Det vet ej kanske än, att ormens barm det smeker. Lidner Sen. skr. 24 (c. 1775).
Anm. En participial afl. -BARMAD ~bar2mad, adj. [jfr -ARMAD under ARM, sbst.] försedd med (så l. så beskaffad) barm, ingår i ssgrna HÖG-, ROSEN-BARMAD m. fl.
(1 a) -KLÄDE3~20. Lapparne bruka ingen vest utan i dess ställe ett barmkläde. Detta liknar en nattkappa, utan krage och icke öppen framtill. Læstadius Journ. 125 (1831). Düben Lappl. 157 (1873). Nyström Sv. geogr. 192 (1895). —
(3) -RACKA. (†) jfr -HUND. Barm-Rackor, the ther löpa / På Bordet, Och i Skiöt på Silkes-Hynde sofwa. Spegel Guds verk 235 (1685). —
Spalt B 342 band 3, 1900