Publicerad 1900   Lämna synpunkter
BARNA, v.; sup. -at; o. BARNAS, v. dep.
Etymologi
[vbalbildning till BARN; jfr nedan]
(†)
I. BARNA. till BARN I 1 c, d.
1) [jfr sv. dial. barna samt t. kinden, kindeln, kindern] intr.: föda l. få barn, föda; om djur: kalfva, grisa osv. När hon (dvs. kon) hadhe barnat, bleff hon .. siuk och dödde. Rääf Ydre 3: 222 (i handl. fr. 1679). jfr Lundell (1893).
2) [efter isl. barna; jfr sv. dial. bånat, bånot, hafvande, nor. barnad, bornutt, hafvande] tr.: göra (en kvinna) hafvande. Veten j Konger, at Halfdan hafver barnat Eder dotter? Biörner Halfd. Br. 25 (1737).
II. BARNAS.
1) [jfr sv. dial. barnas, föda barn] till BARN I 1 c: få många barn. Ehrencrona (c. 1730).
2) till BARN II 2: blifva barn (på nytt). Barnas på nytt. Wollimhaus Syll. (1649, under repuerasco). Fiellström (1738).

 

Spalt B 398 band 3, 1900

Webbansvarig