| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
BARNAMODER ba3rna~mω2der, äfv. BARNMODER ba3rn~, f.; best. -n; pl. -mödrar; se för öfr. MODER.
I. om kvinna.
1) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] (numera knappast br.) moder till barn. Then ther läter the ofruchtsamma boo j hwset, at hon een gladh barnamodher warder. Psalt. 113: 9 (Bib. 1541; öfv. 1897: sitta med glädje såsom moder, omgifven af barn); jfr a. Tecken, som visa .. at en Qwinna hafwer hafft Barn, och igenom Födelsen är worden en Barn-Moder. Hoorn Välöfv. jord. 1: 325 (1697). Lind (1749). För upptäckande af barna-modren (dvs. modern till det å lön lagda fostret). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 328 (1868). — särsk. i uttr.
a) [jfr t. zur fröhlichen kindermutter werden, efter Psalt. 113: 9 (se ofvan)] (†) en glad barnamoder o. d., om kvinna som har l. haft en lycklig barnsbörd. På det hon .. kan föda sit späda Foster hijt til Werlden, och wardar (dvs. varda) en glad Barn-Moder. Hoorn Välöfv. jord. 1: 149 (1697). Därs. 2: 108 (1723). — i bild. Naturens Säng .. / J hwilken hon som een glaad Barna-Moder föder. Spegel Guds verk 148 (1685).
b) [jfr t. eine gute kindermutter] (†) i uttr. en god barnamoder, kvinna som föder lätt l. som får många barn. Schultze Ordb. 3128 (c. 1755).
2) [jfr t. kindermutter; jfr äfv. nt. bademoder, barnmorska, eg. badgumma, samt BARNMORSKA] (†) barnmorska. Sparrman Sund. sp. 349 (1642). Jordegummor, eller (som andra them nämna) barnamödrar. Laurelius i KOF II. 1: 153 (1659). Schenberg (1739).
II. [jfr t. bärmutter samt MODER i motsv. bet.] (†) lifmoder; jfr BARNMORSKA II. Vterus .. barnamoder thet rwm ther barnet aflas och wexer vti j moderlijffuet. Var. rer. 8 (1538). Huss Steugmann 225 (1650). Fasciculus (1690, under vulva). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 413 (1864; efter ä. källa).
Spalt B 399 band 3, 1900