| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
BARNKAMMARE ba3rn~kam2are (ba`rnkammare Weste), sällan BARNAKAMMARE ba3rna~, r. l. m.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. = l. -kamrar; se för öfr. KAMMARE.
till BARN II.
1) rum afsedt till vistelseort för familjens (mindre) barn; ofta med hufvudsakligt afs. fäst vid själfva barnen, deras smak, uppfattning osv.; jfr BARN-STUGA. Biskopen wårdar och bygger thessa (rum): Studerstugu, måltijdz stugu medh barnkammar (osv.). Emporagrius i KOF II. 2: 496 (c. 1655). Ett stall (skulle) blifwa Gudz Sons barnkammar; och en krubbo herlighetennes Herras wagga. Swedberg Sabb.-ro 246 (1696, 1710). Upfostringen och undervisningen börjas i Barnkammaren. Browallius Oförgripel. tankar 3 (1751). Man borde lemna snillealster af detta slag (dvs. orimliga äfventyr) åt barnkammarn och spinnstugorna. Leopold 5: 89 (c. 1820). Vi påminna oss ännu alla, huru äfventyren, förtäljda i barnkammaren, fäste vår uppmärksamhet och intogo hela vår själ. Tegnér 3: 283 (1827). Sängkammare och kabinetter (böra) läggas mot öster, hvardagsrum och barnkammare mot söder. Rothstein Byggn. 716 (1875). (Caligulas) uppfattning af majestätet var en sidobild till barnkammarens, der busen är det rysligt sublima. Rydberg Rom. d. 67 (1882). (Madvigs) latin ägnade sig lika litet för barnkammaren som för köket. Cavallin Skr. 58 (1887). Salen och barnkamrarna voro de enda rum, i hvilka det fick lekas. De Geer Minnen 1: 9 (1892). — särsk. i uttr. komma direkt från barnkammaren o. d., för att beteckna späd ålder l. bristande andlig utveckling l. utbildning (jfr 2 c). Han hade .. kommit direkt från barnkammaren till Upsala. Strindberg Fjerd. 1 (1877). Ingen har direkt ur barnkammaren framträdt som en konstnär. H. Hildebrand i VittAH XXVIII. 1: 153 (1884).
2) oeg. o. bildl.
a) [jfr t. kinderstube] (tillfällig anv.) om rum, celler osv. i hvilka djurs ungar uppfödas; jfr BARN I 3. Bien .. tiltäppa de små barn-kamrarnas (dvs. bicellernas) öpningar med vax-låck. De Geer Præs. i VetA 1754, s. 25.
b) [jfr t. kinderstube des lebens] om rum där de första stegen tagas i ngn vetenskap, i konst osv. Ett rum .. anslogs, der konstnärerne .. fingo aflägga de första profven (i freskomålning). I denna freskokonstens barnkammare se vi begynnelsen af en bildserie. Estlander Konsth. 56 (1867).
c) [jfr t. das ist aus der kinderstube] i uttr. som beteckna brist på mogenhet, på utveckling l. allvar osv. (jfr 1 slutet). Att J måtten hinna äran och styrkan af en Man: och verlden åtminstone till en del upphöra att vara en stor barnkammare. Thorild 2: 6 (1784). I någon tidning förekom (i anledning af den utnämnde tjänstemannens ungdom) .. ett yttrande, att man gjort fångvårdsstyrelsen till en barnkammare. De Geer Minnen 1: 87 (1892).
-LUFT~2. Att vi i allmänhet alt för ofullständigt lufta och vädra barnkammaren, därom vittnar .. den .. s. k. ”barnkammarluften”, den allmänt kända, qväfvande, obehagliga atmosfer, som vanligen möter oss, då vi dit inträda. H. Abelin i UVTF 11: 64 (1874). Ribbing Barns fostr. 59 (1892). —
-RIM~2. [jfr eng. nursery-rhyme] barnrim. Teckningar till .. barnkammarrim, folkvisor o. dyl. I. Holck i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1895, s. 125. —
-SAGA~20. barnsaga; ofta bildl. Båda skrifterna äro lika goda barnkammarsagor. Schlyter Jur. afh. 2: 177 (1879). —
-SPRÅK~2. (det ofta på ett egendomligt sätt modifierade) språk som talas i barnkammaren, barnspråk. Grand-père och de därmed .. likbildade beteckningarna för farfar och morfar stamma otvetydigt från barnkammar-språket. E. H. Tegnér Hem. ord 26 (1881). —
-VISA~20. barnvisa. Barnsagor och barnkammarvisor. E. G. Folcker i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1892, s. 81. —
Spalt B 412 band 3, 1900