| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
BARRIG bar3ig2, adj.
adj. till BARR, sbst.1
1) barrbevuxen, klädd med barr; barrik, lummig. Mörcka .. baaroga .. tallar. U. Hiärne Vitt. 165 (1665). De saftiga och vätskefulla (träden) böra huggas i ny, och de barige uti Nedan. Dahlman Humleg. 81 (1748). Tall- och Eneris .. är .. mindre barrigt (än granris). P. Nygren i VetAH 23: 238 (1762). Svalkan sitt skygd kring oss sträckte / I granskogens barriga tjell. C. F. Dahlgren S. arb. 2: 115 (1840). Och från barrig gren i tallen / sjunger trasten vemodsfull. Fredin Dan. 129 (1888).
2) höljd l. täckt l. full af (affallna) barr. Och där stig ej fanns och där foten slant / utför barrig och halkig brant. Fröding N. dikt. 34 (1894). De barriga skogsvägarna. Hallström Brilj. 8 (1896).
Spalt B 443 band 3, 1900