| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
BASISK ba4sisk, adj.; adv. -T.
adj. till BAS, sbst.1
1) till BAS, sbst.1 3, naturv. om plan som är vinkelrätt mot en kristalls hufvudaxel. Basiska planet. A. Erdmann Min. 189 (1853, 1860). Basiska planparet. A. Sjögren Min. 7 (1865). H. Sjögren i NF 8: 1580 (1884).
a) till BAS, sbst.1 4 a: utgörande grunden (till ngt). Basiska atomer till mångfaldiga olika föremål. Ehrenheim Fys. 334 (1822).
α) kem. tillhörande en bas l. baser; besittande egenskaper af bas; i öfvervägande mängd innehållande en bas. Andra (salter) .. hafva den egenskapen att anskjuta eller fällas med ett öfverskott af basis. Dessa kallas basiska, eller med basis öfvermättade salter. Berzelius Kemi 1: 602 (1808, 1817). Detta salt (dvs. fosforsyradt natron) har en benägenhet att blifva basiskt. Därs. 654. Basisk .. reaktion. P. T. Cleve i NF 2: 25 (1876). Rosenberg Oorg. kemi 167 (1888). — jfr EN-, FLER-, FYR-, TRE-, TVÅ-BASISK.
β) miner., tekn. om vissa bergarter l. om blandningar af olika malmer osv.: som innehåller föga kiselsyra i förh. till befintlig bas; alkalisk; motsatt SUR. Brist på kalk eller basiska kalkhaltiga bergarter. Nordenskiöld Vega 2: 364 (1881). Basisk slagg. C. A. Dellwik i NF 7: 1129 (1883). Mineralen vid den grönländska förekomsten hafva bildats i en sur bergart, vid den norska däremot i en basisk. G. Flink i Ymer 1898, s. 147.
γ) metall. i uttr. Thomas’ basiska process o. d., om ett sätt att framställa stål, vid hvilket fosforrika järnmalmer medelst tillsättande af basiska ämnen i masugnen befrias från sin fosforhalt. Berwald Kemi 112 (1890).
δ) tekn. i uttr. basiskt tegel, tegel tillverkadt af vissa ämnen (masugnsslagg, stenkolsaska osv.) som innehålla baser. H. v. Post i Tekn. tidskr. 1899, A. K. s. 48.
Spalt B 475 band 3, 1900