| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BASTA bas3ta2, stundom 40, interj.
nog, stopp, slut; numera hufvudsakligen i förb. och därmed basta. Basta, det är nog. Biurman Brefst. 110 (1729). Basta, (dvs.) noch häraf, noch sagt. Zettersten Anm. om mynt 156 (1771). Apollo .. söng .. / En Episk Inpromptu, som tjugu Sånger räckt / Om Damerna ej ropat: basta! Kellgren 2: 75 (1790). Nej, min herre, basta med sådant otyg! C. F. Dahlgren S. arb. 4: 202 (1831). Han ville också titta i grytorna; men basta! Därs. 302 (1831). Hvad som är gjordt, är gjordt, och dermed basta. Topelius Vint. I. 1: 148 (1863, 1880). Ack, låt mig blott / .. förstulet, varligt / Se bort till henne! .. Basta, det är farligt! F. A. Dahlgren Moreto 65 (1873). — (föga br.) i vissa kortspel. Almqvist (1842). (Sedan kort gifvits i vingt-un) äger hvarje spelare i sin tour begära ytterligare kort, ett i sender, till dess han är nöjd, då han säger basta. Konsten att spela 3: 91 (1849).
Spalt B 488 band 3, 1901