| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BASTANT bastan4t (basta´nt Weste), adj. -are. n. o. adv. =.
Anm. Ordet förekommer knappast i högre stil.
1) (†) tillräcklig, tillräckligt stark l. stor, (nog) stark.
a) [jfr ä. d. bestant nock Wentzyssel at mentiniere, ä. fr. d’autres forces assez bastantes pour faire un avantgarde] i fråga om styrka att hålla stånd emot fiender o. d. (Vårt) cavallerij .. (hade) varidt bastant nogh, där dedh icke vore så af sigh kommidt (af umbäranden). Oxenst. brefv. 1: 157 (1621). En arme .. som bastant wara kan .. förbemelte Polniske Crona att tuinga. Gustaf II Adolf 289 (1626). Man seer att Konungen i Danmark inthett är bastant emot Keisaren. RARP 1: 56 (1626). Nu medan fienden der hoos är, moste guarnisonen vara bastant för en attacque. RP 7: 153 (1638). Widekindi Krigshist. 166 (1671). — särsk. [jfr ä. d. han sin kone er bastant]: tillräckligt stark mot (ngn), (ngn) vuxen. Oxenst. brefv. 5: 535 (1634). Hålla vij (svenskar) tillsamman .., så äre vij Dano (dvs. dansken) bastant och väl vuxne. RP 8: 255 (1640). Den 19 conjungerade sig Brandenburgske Felttygmästaren .. med oss, att desto bättre vara Chzernezki Bastant. Dahlberg Dagb. 104 (c. 1660). Stiernman Com. 3: 598 (1667).
b) i fråga om förråd o. tillgångar.
α) som har tillräckliga tillgångar l. ”rygg”. Drotzen frågade, om borgerskapet understå (dvs. menar) sig vara bastant nogh att underholla Berget (dvs. uppehålla Kopparbergets drift). RP 4: 191 (1634).
β) tillräckligt försedd. Ther någon .. til något Capital kommer, söker han .. alt thet som säljas kan, så at i hopa slagga, at han kan bastant finnas och fournera köparen alt thet han behöfwer. Sthms stadsord. 1: 35 (1635).
γ) [jfr ä. fr. une somme bastante] tillräcklig. Våre medell äre intet bastant att underholla armeerne medh. RP 6: 506 (1636).
2) (numera mindre br.) varaktig, som håller sig oförändrad. Bastant, som kan .. bestå; stadigt. Swedberg Schibb. 252 (1716); jfr 3. Svarta färgen, som bonden har på sin tröja, är mycket simpel, men dock bastant och håller färgen. Tidström Resa 43 (1756). Det ideala i menskliga sakerna är bastantare än det reala. Geijer I. 8: 148 (1836; med ordlekande hänsyftning på 7). — (†) Gullet är och Pastant uthi lågan. Stiernhielm Bröll. 489 (c. 1650; variant: Bastant i längdene).
3) om byggnader, industrialster o. d.: (på grund af konstruktionens l. materialets beskaffenhet) hållbar, stark, solid. Ekman Dagb. 163 (1790). En .. mycket bastant Ek Coffert. SP 1792, nr 132, s. 4. Skåp, bord, stolar, sängar, allt var massivt och bastant. C. F. Dahlgren S. arb. 5: 5 (1832). En bastant mur. Almqvist (1842). Skrinet är af bastantare arbete (än asken). Dalin 1: 93 (1850). Vi (anlägga) till hem- och promenadkostymer .. de tjockaste, bastantaste tyger. N. journ. f. dam. 1860, s. 14. Allmogens hus voro bastant byggda. C. G. Witt i Läseb. f. folksk. 175 (1890).
4) (föga br.) om karaktär o. d.: stadig, solid, gedigen; motsatt: nyckfull, ombytlig. Låter icke detta (att i förening med menigheten lyda den lag som menigheten själf har gjort) dugtigt .. och Svenskt, och bastant som nordiske fjällarne! Thorild 3: 312 (1794); jfr 3. — (numera bl. i bygdemålsfärgadt tal) om person: pålitlig, trovärdig. En allvarsam och bastant man .. berättade mig i dag .., att 2000 engelska matroser antagit tjänst uppå stora flottan. Ekman Dagb. 165 (1790).
5) duktig, grundlig, ”ordentlig”, kraftig. Ett bastant rus; jfr 9. (Han hade) Somnat in och snarkat så bastant. Schultz Värjhugg 59 (1864). Ett par bastanta örfilar. Blanche Bild. 4: 55 (1865). En bastant florshufva. Backman Reuter Bræsig 9 (1872); jfr 9. Bastanta snubbor. Ljunggren SVH 1: 374 (1873).
6) kraftigt (o. groft) byggd o. i följd däraf i besittning af stor kroppsstyrka, stark, duktig. Gif mig ett famntag, Ajax! / Vid dundrarn Zeus, du har bastanta armar. Hagberg Shaksp. 8: 223 (1849). (Benen) voro .. bastanta att gå på. Benedictsson Folkl. 63 (1887). Några bastanta näfvar läto björkriset dansa på .. (de felande kamraternas) bakdelar. Svedelius Förfl. lif 82 (1887). — med tanken fäst uteslutande på de grofva proportionerna. Hon grep den bastanta Amelie Larsson under armen. Hedenstierna Fru W. 30 (1890); jfr 9.
7) grof, tung; substantiell, materiell; äfv.: som fäster sig vid det reella l. materiella; motsatt: fin, tunn, luftig, förandligad. Vanliga bastanta prosa-menniskor. Törneros Bref 1: 145 (1825). Hvarför använde han (dvs. G. III) ej de penningar, som kostades på skapelser sådana som Gustaf Vasa och Haga, till bastantare njutningar; t. ex. ett yppigt bord ..? Atterbom Siare 4: 237 (1847). Det något bastant målade porträttet. G. Göthe i SD(L) 1894, nr 18, s. 5. (Skådespelet Midnattssol) är ej .. så bastant realistiskt som Geijerstams bondekomedier. GHT 1897, nr 41, s. 2.
8) om föda o. d.: tung, stark, stadig, mäktig; stundom närmande sig bet.: hårdsmält. De mera bastanta födoämnena. Gosselman Col. 1: 71 (1828). En bastant mjölkvälling. Castrén Resor 1: 219 (c. 1844). Skånska bastanta maträtter. Benedictsson Fru M. 408 (1887). En bastant middag. Strindberg Tr. o. otr. 4: 217 (1897). — (mindre br.) om dryck. När det (dvs. ölet) är bastant, så är det just en charm, / Förträffligt mot colik: man blir så god och varm. Bellman 1: 174 (1771). — bildl. om yttrande o. d.: som är svår att fördraga l. smälta, grof, grofkornig; jfr STARK, MAG-STARK, HÅRDSMÄLT. (Braun) älskar att få läsarinnorna till att rodna, då deremot till exempel sjelfva Bellman, som ofta säger lika bastanta saker, merändels gör det på ett sådant sätt, att äfven dygden kan le deråt. Sturzen-Becker S. arb. 1: 138 (1861).
9) om sak: som har tillräcklig storlek o. litet till, stor så (att) det förslår, ansenlig, duktig. Majoren .. tog så bastanta portioner, att majorskan i tysthet beundrade pappas appetit. Wetterbergh Selln. 115 (1853). Jojo, nog är det bra bastant tilltaget. Blanche Tafl. 3: 28 (1857). De .. bastanta speciedalrarne. Lysander Äfv. 26 (1872). Bastanta smörgåsar. E. Beskow För sv. barn 67 (1896).
Spalt B 488 band 3, 1901