| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BASTINGERING bas1tiŋge4riŋ, stundom -tinj- l. -täŋg-, äfv. -e3riŋ2 (bastinge´ring Weste; bastingèring Almqvist), r. l. f. (m. Almqvist); best. -en; pl. -ar.
eg. vbalsbst. till föreg. — i sht konkret.
1) förhöjning af (större) fartygs reling, urspr. bestående antingen af nät o. innanför dessa spänd segelduk l. endast af en utspänd segelduk (jfr ex. fr. Naut. ordb. här nedan), i förra fallet afsedd dels till instufvande af manskapets kojkläder, dels att (fylld med dessa kläder) bilda ett skydd för manskapet; jfr SKANS-KLÄDE; numera dels (å krigsfartyg) om rundt omkring däcket ofvanpå relingen anbragta lådor i hvilka manskapets kojkläder förvaras, dels i allm. om förhöjning af relingen. Norberg Vial 92 (1782). Kaptenen .. stod längst akter ut .. och .. stödde .. sig .. i bastingeringen. Gosselman S. o. N. Am. 1: 46 (1833). Segelsömmaren .. har att .. tillse, det segel, bastengeringar och öfriga segelduks persedlar .. äro i brukbart stånd. Regl. f. fl. 1834, 1: 145. Bastingering, en på större fartyg, akter om fallrepstrappan, ofvan brädgången, mellan jernståndare och trädribbor spänd, svärtad segelduk. Naut. ordb. (1840). Bastingeringen göres antingen af trä eller jernplåt. Engström Skeppsb. 54 (1889). (På) ”Svensksund”, som .. (skall afgå) till Spetsbergen .., .. (har) en bastingering af järnplåt .. uppsatts långs ledstången kring fördäck för att lämna något skydd mot oceanvågorna. GHT 1897, nr 114 A, s. 2.
2) (förr) å slafskepp: med kanonportar försedda tvärskeppsskott bakom hvilka manskapet kan försvara sig vid öfverrumpling. Naut. ordb. (1840). Dalin (1850). Kindblad (1867).
Spalt B 496 band 3, 1901