| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEBRUKA bebrɯ4ka l. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE.
(numera nästan bl. i Finl.) bruka, odla, uppodla. När hon (dvs. jorden) ännu intet war bebrukat och bebygd, mera än wid Babel. Rudbeck Atl. 1: 55 (1679). Jordens bebrukning är (i Foss) relativt högt uppdrifven. Holmberg Bohusl. 3: 41 (1845). Sand som .. kan bära gräs och bebrukas. SPF 1849, s. 79. Jag öfverlämnar åt dig Saimalampi stränderna att odla, .. de första tio åren får du bebruka din jord utan skatt. Söderhjelm Aho Spånor 104 (1891). Jordens bebrukare (i Japan) äro otroligt arbetsamma. Zilliacus Jap. stud. 19 (1896). AB(L) 1900, nr 289, s. 3.
Spalt B 544 band 3, 1901