| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEBYGGNAD, r. l. m.; best. -en; pl. -er. (se för öfr. BYGGNAD)
1) till BEBYGGA 1: reparation, iståndsättande. G. Horn i HSH 35: 319 (1656). Qvarnen vidh Vatnhålmen, om hvilkens bebygnat är talt .., hafver iag och uplagat. Rudbeck Bref 1: 62 (1670). Kyrkiornes .. reparationer och bebyggnader. Stiernman Riksd. Bih. 436 (1675).
2) till BEBYGGA 3. Roms första bebygnad. Rudbeck Atl. 1: 73 (1679); jfr BEBYGGA 2. — konkretare. Mot denna ringa bebyggnad svarade äfven folkmängden (i Sthm). Strinnholm Vas. 2: 70 (1820). Det (kan) vara antagligt nog, att Odensvolden, redan i äldsta tider, ägde en bebyggnad och en befolkning, som innebar fröet till den blifvande staden (Uddevalla). Holmberg Bohusl. 3: 112 (1845).
Spalt B 547 band 3, 1901