Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEDOFTA bedof4ta, i Sveal. äfv. 032, v. -ade.
Etymologi
[af BE- o. DOFTA l. DOFT (se BE- II 1 d anm.)]
(i poesi, föga br.) öfvergjuta med doftande ämnen, göra doftande. Snart .. / Bli vi stoft .. / Hvi bedofta då min grafsten? / Fåfängt gjuta vin på kumlet? Tranér Anakr. 5 (1825, 1833). Med välluktvatten ljufva / Hon ändtligen sig nog bedoftat har. Kullberg Rol. 1: 175 (1865).

 

Spalt B 576 band 3, 1901

Webbansvarig