Publicerad 1901 Lämna synpunkter BEDÅRNING bedå4rniŋ l. 032, r. l. f.; best. -en. (knappast br.) = föreg. (se särsk. d. o. slutet). De stunder .., då all förblindelse och all bedårning faller, .. då samvetet vaknar och talar. Rosenstein 3: 269 (c. 1790). Spalt B 602 band 3, 1901 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
