| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEFOLKA befol4ka, i Sveal. äfv. 032 (befo´lka Weste; bef`ållka Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); (mindre br.) -ARE.
uppfylla (ett i sht större område o. d.) med l. upptaga l. innehafva (det) ss. inbyggare; i allm. i fråga om ett större antal inbyggare samt med afs. på obj. i hela dess utsträckning.
1) förse l. uppfylla (ett område o. d.) med inbyggare l. invånare; göra bebodd; i eg. bet. vanl. i pass. o. i detta fall ej alltid skarpt skildt från 2 i pass. Schultze Ordb. 1292 (c. 1755). Desse .. så godt som öde orters befolkande. N. Marelius i VetAH 24: 309 (1763). Prometé .. / som först befolkade vårt goda Europa. A. G. Silfverstolpe Skald. 205 (1801, 1814). Medan fursten / På ärans fält sig nya lagrar skär, / Befolkas fursteborgen med bastarder. Runeberg 1: 283 (1841). Den nyss af pesten förödda men genom ett under åter befolkade ön. Cavallin Skr. 2 (1861). I strid mot fredsslutet (i Nöteborg) befolkades norra Österbotten med svenska och finska kolonister. M. G. Schybergson i NF 4: 1313 (1881). Norge .. befolkade Island. Svensén Jorden 404 (1886). — mer l. mindre oeg. l. bildl., vanl. med adverbial som angifver, med hvilka l. hvilket slag af varelser området uppfylles. Boëthius Sed. 131 (1807). Jag befolkade den sköna nejden med bilderna ur den store Goethes barndom. Nicander Minnen 1: 147 (1831). Det är ett behof för menniskan att befolka det oändliga svalget mellan himmel och jord med .. skyddande .. väsen. Tegnér 3: 386 (1836). Inbillningen befolkar de öde hallarna. Cronholm Tal 5 (1843). Fann du, att tanken det är, som himmelens rymder befolkar? B. E. Malmström 6: 28 (1845). Jag diktens sköna, underfulla riken / Befolkat har. Strandberg 1: 67 (1845). Gud vill befolka alla trakter af världen med lefvande varelser. Topelius Nat. 70 (1860, 1891). I sjuttio år voro trenne skulptörer .. sysselsatte att befolka parken i Versailles .. med Apolloner .., med kyska Dianor, Floror, skogs- och vattennymfer. Estlander Konsth. 8 (1867). Det rika lif, hvarmed antikens diktande genius befolkat naturen. Aug. Quennerstedt i Teol. tidskr. 9: 133 (1869).
2) taga (ett område o. d.) till boningsort, bosätta sig i l. på, bebygga (se d. o. 4), upptaga. Galliens första befolkare. Leopold 6: 92 (1803); jfr 3. Hospitaler, fattighus, korrektionshus och fängelser befolkas af allt ymnigare offer för (dryckenskapen). Thomander Skr. 2: 283 (1838). Senare (än lapparna) .. inflyttade (i Finland) finska folkstammar .. (bl. a.) karelerna, som befolkade landets sydöstra nejder. M. G. Schybergson i NF 4: 1312 (1881). Färöarna befolkades af norska utvandrare. Därs. 5: 620 (1882). — oeg. l. bildl. Vid lyrans skära himlatoner / Gudalif befolkar verldens zoner. Stagnelius 2: 119 (1821).
3) hafva (ett område o. d.) till boningsort, bo i l. på, bebo, bebygga (se d. o. 5). Jag kastar mina ögon öfver verlden och nationerna, som ömsevis befolkat den. Leopold 5: 260 (1799); jfr 2. Nomad-lappens betydelse såsom den enda möjliga befolkaren af Lappmarkernas största del. H. A. Widmark hos Düben Lappl. 494 (1873). Den (dvs. staden S:t Paul i Minnesota) är till stor del befolkad af svenskar. Wirsén i VL 1894, nr 226, s. 2. — särsk.
α) med adverbial till sättet. En glest l. svagt befolkad trakt. En annan police behöfves i stora och folkrika Städer, än på mindre befolkade ställen. Boëthius Nat. 209 (1799). En rikt befolkad trakt. Agardh Teol. skr. 1: 11 (1842, 1855). Belgien är ett af Europas tätast befolkade länder. Palmblad Geogr. 148 (1851). Mycket starkt befolkad är .. ön Java. G. Sundbärg i Ekon. samh. 2: 3 (1894). — jfr O-, TÄTT-, ÖFVER-BEFOLKAD m. fl.
β) utan adverbial till sättet.
α’) motsatt OBEBODD l. FOLKTOM l. ÖDE. Åt hvilket håll man far ut från Rom, har man att färdas mer än två svenska mil för att hinna en ort, som kan kallas befolkad. Rydberg Rom. d. 285 (1874, 1882). Danmark och södra delen af Skandinaviska halfön hafva varit befolkade flere tusen år före Kristi födelse. O. Montelius i NF 11: 1264 (1887). jfr: Han dog i befolkade öknen. Tegnér 2: 214 (1829).
β’) (numera föga br.) folkrik, tätt bebyggd. Frankrike är ett befolkadt .. land. Almqvist (1842). Låt (o Gud) det (dvs. vårt fosterland) få bli och vara ditt, / Befolkadt, tryggadt, gladt och fritt. Runeberg 4: 118 (1857).
b) oeg. l. bildl., om andra varelser än människor. Grekernas mytologi var polyteism; himmel och jord var befolkad af högre och lägre gudar. Tegnér 3: 475 (1812). Min enslighet är enslighet ej mer, / Med furier befolkad. Thomander Skr. 3: 84 (1826). Han (dvs. promotionsparnassen) är befolkad af minnen. Tegnér 2: 213 (1829). Vi inqvarterades i ett stekvarmt rum, befolkadt af flugor och mygg. Wetterbergh Genrem. 104 (1842); jfr c. Blötdjuren höra till de varelser, som aldra tidigast befolkat jordklotet. Thorell Zool. 2: 284 (1865); jfr 2. Den fiskfauna, som nu befolkar vattnen. Quennerstedt Kamp. om tillv. 50 (1898).
c) med afs. på (mera) tillfällig vistelseort, ofta en sådan af mindre omfång: uppfylla, upptaga. Hans hus är befolkadt med flyktingar. Cronholm Lig. 160 (1839). Försäljningsplatsen var .. temligen öde, och befolkades egentligen endast af sina vanliga torghängare. Lysander Äfv. 120 (1872). Flyktingar i tusental / Befolka hvarje klippa. Snoilsky i 3 SAH 5: 29 (1890).
Spalt B 652 band 3, 1901