| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEFÄNGA, v. -er, -d; se för öfr. FÄNGA. vbalsbst. -ELSE (I. Erici 1: 230 (c. 1640)), -NING (Swedberg Dödst. 559 (1711)).
(†) — jfr följ.
Anm. Enst. förekommer i bet. 1 a hos L. P. Gothus Com. 38 (1613) pr. ind. befånger, som möjl. utgår från ett mot de ofvan anf. orden med a i stamstafvelsen svarande BEFÅNGA, men kanske bl. är tryckfel för befänger.
1) angripa (se d. o. 7, 8).
a) [jfr fsv. wart han hardelika beffängdher aff the soot samt d. befænge, mnt. o. holl. bevangen i motsv. anv.] om sjukdom: angripa (se d. o. 8), ansätta; om farsot ofta: smitta; i sht i pass., hufvudsakligen i p. pf. När the små barn bliffua befengde aff mykin wedsko eller matkar j liffuet. B. Olavi 117 b (1578). The ther befengde äre medh Pestilentz. Dens. 9 b. Min .. hussfru bleff i går .. aff een hefftigh siuchdom befengdh. Oxenst. brefv. 5: 123 (1618). Them .. som aff Pestilentziens Heta befängde äro. I. Erici 1: 232 (c. 1640). Draga .. Försorgh, det icke Wårt Rijke .. må der aff (dvs. af pesten), medh någon infection befängias. Stiernman Com. 3: 257 (1664). — särsk.
α) abs., i p. pf. Den 6 Juni blef Lasse Hindersson .. död .. och blef (dvs. hade blifvit) befängder samma dag om morgonen. Stiernman Höfd.-m. 2: 374 (cit. fr. c. 1591). — särsk. närmande sig adjektivisk anv. (jfr följ.): (pest)smittad, pestsjuk. Befängde Hws. L. P. Gothus Pest. 100 b (1623). Hålla vacht, att sådana befengde intett gå uth ibland andra menniskior. RP 7: 585 (1639). (Om den som vill segla ifrån Holland) hafwer något befängt folk inne hoos sigh. Stiernman Com. 3: 295 (1664). Befängda Städer och orter. Därs. 6: 3 (1709). jfr OBEFÄNGD.
β) [jfr d. befængt med alle laster] i bild. Thet är alt befengt medh synd. Rom. 7: 22 (NT 1526; glossa); jfr 2. Syndenne siwkdom .., som wij äre befengde medh. O. Petri Handb. G 3 a (1529). — jfr SPLIT-BEFÄNGD.
b) i annan anv., motsv. ANGRIPA 7. När the (dvs. pärlorna) medh Jernet sarghade warda, blifwa the aff wädret befängde, och theras kraffter förwandlas them. Forsius Min. 163 (c. 1613).
2) besmitta; uppblanda l. uppfylla l. förorena (med ngt fördärfligt l. obehagligt o. d.). Keysar Henric then siwnde .. wart forgiffuen aff en sw(a)rtmunk j Sacramentet, War icke thet een gräselig ting at en arm vsull menniskia skulle wara såå dristigh at hon skulle befengia Christi lekamen medh förgifft? O. Petri Klost. E 2 b (1528). Kastar man ett stycke jord, en mullklimp (osv.) .. der uthi (dvs. i pölen), så befänger han hela omliggiande engden medh en mörck luft. Hiärne Anl. 209 (1694). Förr än Orcaner .. upkomma .., då blifver .. lufften befängd af Svafvel-lucht. Tiselius Siöprofver 47 (1730).
3) [jfr ä. holl. met droefheyt en felle spijt bevangen, ä. t. mit liebe befangen] i p. pf. med prep. med: fången i, intagen l. behärskad af. Hwar ehrligh man, som .. icke medh någon wederwertig inbillningh eller wäldh är befengdh och intagin. RARP 8: 155 (1660).
4) i pass.: blifva besatt (af djäfvulen); bl. i p. pf. ss. adj. (se följ. 1).
Spalt B 699 band 3, 1901