| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEFÄRGA, v. -ade.
(†) färga. Troon .. seer thet rätta röda haaf / Medh Christi blodh befärgat. Ps. 1695, 13: 7. — [jfr motsv. anv. i t.] oeg. o. bildl.: försköna, utsmycka. Ther the giöra Orätt, så willia dhe lijkwäl befärga och besmycka theras Förehafvande med någre skinande orsaker. Rudbeckius Kon. reg. 31 (1614).
Spalt B 702 band 3, 1901