| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEFÄSTA befäs4ta, i Sveal. äfv. 032 (befä´sta Weste; bef`ässta Almqvist), v. -er, -fäste, -fäst, -fäst, äfv. -ar, -ade, -at, -ad; se för öfr. FÄSTA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (numera knappast br., Lex. Linc. (1640, under munitio), Strinnholm Hist. 5: 273 (1854). m. fl.), -NING (se d. o.); -ARE.
— jfr föreg. o. följ.
1) [jfr d. befæste, holl. bevestigen, t. befesten, befestigen i motsv. anv.] fästa (ngnstädes).
a) (numera bl. tekn., mindre br.) tr.: fastgöra (ngt i l. vid l. på ngt), fastsätta, fastbinda. En god starck boom .. befestad i stenkistan .. med starke Jernkedior. G. I:s reg. 9: 2 (1534). (Teseus) befäste sin trådz ända widh porten, tå han ingick (i Labyrinten). O. Georgii Likpred. öfv. Rosenhane 4 (1615). Nu seer man (svalan) .. / Med sin wanlige konst, högst upp sitt näste befäste. Stiernhielm Bröll. 20 (c. 1650). Dörr- och fönsterkarmar .. befästas i väggen med krampor. A. Adlersparre i LBÄ 19—20: 127 (1799). Öfver djupen .. befästade de (dvs. de gamla venderna) broar af läder. Atterbom Minnen 122 (1817). Fackverksbroar .. med infogade hjälpstänger för farbanans befästande. A. Björkman i Tekn. tidskr. 1900, A. B. s. 155.
b) (†) refl.
α) fästa sig, fastna. Pestilentzisk Fuchtigheet, ther hon inkommer, .. befäster sigh widh alt thet som förekommer, och vthi Hwset finnes. L. P. Gothus Pest. 43 a (1623).
β) fästa sig, sitta fäst, sitta fast. Denna muskels yttre portion .. befäster sig .. i det eggformiga hålet å lårbenets kropp. Ehrengranat Hasled. 9 (1809).
2) [jfr d. befæste, t. befestigen i motsv. anv.] (numera föga br.) vidtaga sådana åtgärder med (ngt) att (det) ej (kan) rubbas från sin ställning; fastgöra. Förleng tijn togh och befest tina pålar. Jes. 54: 2 (Bib. 1541; öfv. 1898: gör dina tältpluggar fasta). En trädsplint, hvarmed jag kunde innanföre befästa klinkan till min dörr, hvilken ej hade något lås. Bremer N. verld. 2: 282 (1853). jfr: Se’n med en underlagd stenskärfva hon bordet befästat (dvs. bragt det i stadigt läge). Adlerbeth Ov. 211 (1818). — särsk.
a) [jfr fr. fermer samt uttr. göra fast i liknande anv.] (†) med afs. på dörr: tillstänga; hålla stängd. Then tilskutne stängelen .., som kammardören befästade. Humbla 530 (1740). Sist .. / Han (dvs. Noa) ingick sjelf (i arken); och Gud befäste dörren. J. G. Oxenstierna 4: 412 (1815).
b) (†; se dock slutet) med afs. på ngt som har sin gifna plats i rummet: fast o. orubbligt placera l. förlägga. (Herren) haffuer befest iordena, så at hon intet röres. 1 Krön. 16 (”17”): 30 (Bib. 1541; Vulgata: fundavit orbem immobilem). Tå han (dvs. Herren) befeste skyianar offuan til, Tå han befeste diwpsens kellor. Tå han satte haffuena sitt mål. Ordspr. 8: 28 (Bib. 1541; öfv. 1897: när han fäste skyarna i höjden; Vulgata: quando æthera firmabat sursum, et librabat fontes aquarum). — särsk. (ännu br.) i uttr. ett svalg är befäst(adt) mellan o. d., en oöfverstiglig klyfta är l. finnes mellan. Emellom oss och idher (är) befestath it stoort swalg. Luk. 16: 26 (NT 1526; Bib. 1541: befest; öfv. 1883: befäst; Vulgata: inter nos et vos chaos magnum firmatum est; gr. ἐστήρικται). bildl. (jfr c) för att beteckna olikhet l. motsats som ej kan utjämnas l. försonas. Tegnér 3: 475 (1812). De principer, som nu (dvs. vid midten af 1600-talet) blefvo .. gällande i vitterheten, .. befästade emellan folkpoesien och den bildade ett så stort afstånd, att hvardera gingo sin egen väg. Geijer I. 3: 344 (1814). Ett stort svalg (är) befästadt emellan den synliga och den osynliga verlden. Hagberg Pred. 3: 109 (1817). Lysander Skr. 102 (1861).
c) i bild. (Herrens) nådh är högt befestat / Öffuer them honom fruchta rett. Ps. 1567, s. 39 a; jfr Ps. 1819, 16: 2. Dessa skäl hafva föranlåtit mig, at icke sträcka Parnassens gränsor utom des af ålder befästade råmärken. G. F. Gyllenborg Skald. 8 (1798); jfr b.
3) [jfr d. befæste, holl. bevestigen, lat. firmare i motsv. anv.] (numera föga br.) förstärka sammanhanget l. stadigheten l. hållbarheten l. motståndskraften hos (ngt), stärka, förstärka. Man måste .. befästa thet (dvs. det skröpliga huset) medh anckare eller annorlunda botat, om thet skall blifwa ståndande. Rudbeckius Kon. reg. 345 (1618). (Man) måste .. SkotGluggar med Bräder fodra och dhe samma wed inslagna Pålar befästa. Smoll Fort. 70 (1693). Löfträd .., hvilkas rötter .. befästa och binda jorden. Ekeberg Ostind. r. 92 (1773). Musklernas mellanrum äro fyllde med slemväf .. och fett; samt allt sammans stadgadt och befästadt af sjelfva huden. Cederschiöld Qv. slägtlif 1: 67 (1836). (Det är) vigtigt .. att alltid uppföra en god grund och behörigen befästa grundplanen. AHB 83: 70 (1873).
4) gm uppförande af fästningsverk o. d. betrygga; urspr. ej skarpt skildt från 3 o. 5 a β.
a) [jfr fsv. befästhä äller bespisä calmarna slot samt motsv. anv. i d., holl. o. t.; jfr äfv. motsv. anv. af ä. fr. fermer, mlat. firmare, samt lat. firmare turrem præsidiis] tr.: eg.: försätta (en stad, ett slott, en landsträcka osv.) i det skick att (den l. det) kan hålla stånd mot fientliga anfall; uppföra fästningsverk kring l. på, omgifva l. förse med fästningsverk. The .. skola beffeste sin stadt med graffwer oc torffwall. G. I:s reg. 3: 82 (1526). Dauidz Borgh befeste han medh starcka mwrar och torn. 1 Mack. 1: 35 (Bib. 1541). Rudbeck Atl. 3: 613 (1698). Rikets gränser (blefvo under Adolf Fredriks regering) befästade. Gustaf III Skr. 1: 10 (1771). De .. mäktiga herrarna .. började (under Albrekts af Mecklenburg regering) befästa hvar och en sina gårdar. Fryxell Ber. 2: 115 (1826). Ju mera ett ställe är af naturen otillgängligt, desto mindre möda och skicklighet fordras .. till dess befästande. H. Hamilton i VittAH 20: 25 (1849). Befästa inloppet till Vasa mot en fiendtlig öfverraskning. Topelius Fält. 4: 150 (1861). Finlands befästande. O. A. Busch i NF 5: 85 (1881). jfr: (†) (År 1170) begynte Rostock befestas til en köpstadh. O. Petri Kr. 66 (c. 1540). — särsk.
α) (†) i allmännare anv. Swärige är itt sådana land som med mosar, bergh och skoghar så befestat är, at almoghen icke lenge kan med twång och macht vnderkuuffuas. O. Petri Kr. 176 (c. 1540).
β) i bild. (Hafvet) hielper fljtigt til Venedig at befästa / Med sine Wågars Muur. Spegel Guds verk 94 (1685).
b) [jfr fsv. vill hans partij segh ther befeste; jfr äfv. fr. se fortifier] refl.: gm uppförande af försvarsverk osv. trygga sig mot fiender; uppföra försvarsverk åt sig (på ngt ställe); bereda sig en fast ställning; förskansa sig; i ä. tid sannol. sammanfallande med 5 b α. Konung Christiern .. fick Lödese in och befestade sich ther. O. Petri Kr. 216 (c. 1540). (Så) at min Öfwerst Lieutenant icke allena eröfrade (Kujava) .., vthan och befäste sigh der inne emoot Fienden. N. Av. 28 Febr. 1656, nr 1, s. 2. Ryssarne (hade) .. igenhuggit en stor skog, och befästat sig i ett morast. Nordberg 1: 862 (1740). Nästan allestädes, der strid ifrågakom, befästade sig en nordamerikansk armé (under kriget 1861—65) .. med .. grafvar, redutter (osv.). Wrangel Krigshist. 3: 479 (1885). — särsk.
α) i numera obr. förb. Någre förfarne Män, som tient bland Vikingarne, när de befäste sig inom trämurar. Dalin Arg. 2: 225 (1734, 1754).
β) i bild (jfr 5). Ju mer Cassini beropade sig på sådana mätningar, desto starkare befästade sig Newtonianerne innom sina demonstrationer. P. Wargentin i VetAH 11: 86 (1750). Framtiden allena befäster sig i sitt mörker mot den skarpaste tankes blick. Lehnberg Pred. 2: 295 (c. 1800).
5) (i sht i skriftspr.) oeg.: göra fast; bereda en fast o. tryggad ställning åt (ngt l. ngn); gifva ökad fasthet åt, stadga; trygga fortvaron l. varaktigheten af; stärka, styrka.
a) tr.
α) [jfr d. befæste en konge paa sin trone samt motsv. anv. af lat. (con)firmare] med afs. på person. (Talaren) har från Predikstolen det stora målet ensamt att söka, sina åhörares befästelse i sin tro, och deras ståndaktighet på helgelsens väg. Ödmann Str. förs. II. 1: 189 (1803). Skola de (dvs. de sekteriska församlingarna) ej befästas i sin öfvertygelse att den gamla (psalmboken) är helig? Tegnér 4: 448 (1829). — särsk.
α’) i numera föga br. förb. Menahem gaff Phul tusende Centener silffuer, på thet han skulle hålla medh honom, och befesta honom j Rikena. 2 Kon. 15: 19 (Bib. 1541).
β’) (mindre br.) med prep. emot o. sbst. betecknande ngt mot hvars (skadliga) inflytande osv. ngn styrkes (jfr b α slutet); stundom: härda. (Jesu) lidande .. instundade innan kort, hvaremot de (dvs. lärjungarna) borde befästas. Bælter Jesu hist. 5: 225 (1759). Befästa någon .. emot det onda, emot förförelsen. Dalin (1850).
β) [jfr d. befæstede vildfarelser, holl. om dit betrouwen te bevesten] med afs. på sak. (Salomos) rike wardt stoorligha befest. 1 Kon. 2: 12 (Bib. 1541; öfv. 1896: hans konungamakt blef starkt befäst). At wärka til Rolighetennes Befästelse annorstädes. Plakat 28 Jan. 1686, s. A 3 a. Vissheten om theras (dvs. de trognas) nåde-stånd (blifver gm nattvarden) befästad. Rönigk Fresenius Com.-bok 20 (1753). Hertig Carl af Södermanland .. lät sig angeläget vara, att .. öfver hela Riket stadga och befästa den rena Evangeliska Läran. Handb. 1811, s. 9. Gustafs yngste och störste son (K. IX), befästaren af hans skapelse. Geijer I. 2: 102 (1832). Regeringens anseende var befästadt och befästades dagligen allt mera genom det bruk, den gjorde af sin magt. Fryxell Ber. 7: 21 (1838). Riksbankens ställning .. hade .. så befästats, att den icke kunde rubbas genom de försämrade handelskonjunkturerna. Odhner G. III 2: 384 (1896). — (numera mindre br.) Att han (dvs. Gud) aff sin vbegripelige nåde oc barmhertighett wille befeste oc rotha same hans helga ordt, i edertt hiärta. G. I:s reg. 9: 50 (1534). (Sverker d. y.) tänkte att befästa sin Thron i sin Slägt. Botin Hem. 2: 89 (1756). En Fredrik I hade befästat kongl. kronan på sitt hufvud. Gustaf III Skr. 1: 7 (1771). — (†) De mästa och förnämbsta KonungaRijken i Werlden äre af sine fundatorer befästade på arfligh rätt och succession. RARP 4: 503 (1650); jfr 2.
b) refl.: trygga sig; sätta sig fast.
α) [jfr d. at befæste sig i ens yndest] (numera mindre br.) om person. Han (dvs. den Helige ande) .. låter dhen onda andan så fast intaga och befästa sig hoos honom (dvs. den olydige), at han sedan med inge medel kan blifwa aff med honom. Rudbeckius Kon. reg. 398 (1619). Ther (dvs. om) Fienden sigh then Winteren öfwer vthi Norrige befästade. Girs G. I 130 (c. 1630); jfr 4 b. Til at befästa sig dessmer i landet, gifte han (dvs. Inge d. ä.) sig med .. en mäktig Jarls Doter i Östergötland. Dalin Hist. 2: 32 (1750). Sverker Carlson .. ville befästa sig och sin ätt på thronen. Strinnholm Vas. 2: 354 (1820); jfr a. Försedd med denna .. fullmagt .., befästade sig hertig Bernhard utan motsägelse uti öfverbefälet. Fryxell Ber. 7: 40 (1838). — (föga br.) med prep. emot o. sbst. betecknande ngt mot hvars (skadliga) inflytande osv. ngn tryggar sig (jfr a α β’). Den som rätteligen regerar öfver et Rijke, han .. befäster och bemannar sig utan återvända, emot all påkommande olycka. Ehrenadler Tel. 919 (1723). Ju mera man i en regementsförfattning söker, att genom en kinkig noggrannhet befästa sig emot fursteväldet. Leopold 5: 269 (1799); jfr 4 b β.
β) [jfr motsv. anv. i d. samt fsv. befestis tenna siwkdomen i menniskone] om sak: vinna fast insteg; vinna stadga l. fasthet. Må .. (dessa tankars) vigt och sanning finna sitt gensvar i våra hjertan och befästa sig i vår öfvertygelse! Wallin Rel. 3: 217 (1831). Svårast hade Christendomen haft att intränga och befästa sig i Svearnes bygder. Strinnholm Hist. 4: 66 (1852). — (mindre br.) Adlerbeth .. såg vrångvisans djerfhet, och hans rättsinniga lynne befästade sig. Järta V. skr. 2: 38 (1826).
6) [jfr fsv. witnesbyrd oppa huilkom iak ma min ordh grwnda oc stadelika befästa samt motsv. anv. af holl. bevesten, t. befestigen, fr. confirmer] (numera föga br.) göra (ngt) fast l. säkert l. pålitligt l. giltigt i ngns uppfattning l. medvetande l. tro osv.; bekräfta, bestyrka, bevisa, besanna. Ther medh befester nw S. Paulus såsom medh itt crafftugt exempel vthwr scrifftenne thet han tillförenna lärdt hadhe .. om troona. Förspr. t. Rom. 4 a (NT 1526). Hwilket alt befäster det Evemerus säger. Rudbeck Atl. 3: 470 (1698). De fleste sanningar antagas af åhöraren på god tro; men de befästas genom bevis. Ödmann Anv. t. pred. 13 (1807, 1812). Då Herren .. förlänat dem (dvs. sina lärjungar) kraften att befästa sitt ord med underbara gerningar. Flensburg Kyrkl. tal 105 (1870). — särsk. [jfr ä. d. at befæste noget med eed, ä. holl. alle sijn bedrijf bevest hy met een vloek] i uttr. befästa (ngt) med ed; jfr FÄSTA. Loffwandis oss ath the skulle sielffue vara våre fogther .. til hielp .. befestandis thet lyffthe med swåren eedh. G. I:s reg. 4: 122 (1527). Ordenteligt, samt med ed befästadt Skuldebref. Flintberg Lagf. 6: 330 (cit. fr. 1785). Befästa sin utsago med ed. Dalin (1850; anf. ss. lagterm).
7) († utom c, d) skriftligen l. muntligen l. på annat sätt försäkra l. tillkännagifva l. intyga att (ngt) är riktigt l. är l. skall vara gällande, bekräfta; stundom: gifva full giltighet åt, stadfästa, ratificera. Then Confederatz (dvs. förbund) .. som .. tesse trij rijke emellem giortt och befestät är. G. I:s reg. 8: 155 (1532). Lamme Exceptioner (dvs. lama invändningar) blott medh Hr Gabriels egne ordh befästadhe. Växiö domk. akt. 1683, nr 317; jfr 6. Icke destomindre i akttogs det (testamentariska förordnandet) såsom hade det varit befästadt med alla lagliga formaliteter. Adlerbeth Åm. i VetA 1817, s. 6. Låt oss munn mot mund / och famn i famn en evig tro befästa. C. F. Dahlgren S. arb. 2: 276 (1843). (Adelns rättigheter voro) befästade med konungars signet. Agardh (o. Ljungberg) Stat. I. 1: 143 (1852). — särsk.
a) i uttr. befästa ngt på ngn, bekräfta ngt i fråga om dess giltighet för ngn. Huilken (salighet) som först begynte talat warda aff herranom, och är nw befäst på oss, vthaff them som thet hördt hadhe. Ebr. 2: 3 (NT 1526; Vulgata: in nos confirmata est, gr. εἰς ἡμᾶς ἐβεβαιώϑη).
b) i uttr. befästa ngn vid ngt. De (citerade) §§:ne befästa Riks-Råden vid (dvs. betrygga dem i besittningen af) sine Præsidentskap. 2 RARP 3: 50 (1723).
c) (i fackmässigt spr., fullt br.) om ordförande o. d.: (med vissa formaliteter) fastslå, stadfästa, bekräfta. (Sedan proposition framställts o. besvarats,) tillkännagifver (ordföranden) .., huru enligt hans uppfattning beslutet utfallit, och befästar detsamma, der omröstning ej begäres, med klubbslag. SFS 1862, nr 13, s. 8. Wieselgren Bild. 127 (1889).
d) (numera knappast br.) om öfverordnad myndighet: bekräfta, stadfästa. Vij begäre .. vnderdånliga at Kong:e Matt:z wille nådigst befästa thet beslutt som skedde i Wpsala Anno 73. KOF 1: 342 (1575). Schmedeman Just. 599 (1669). Et märkeligt formulair af Lagens befästelse i gamla tider finnes vid Upl. Lagen. Nehrman Inl. t. jur. civ. 38 (1729).
Spalt B 702 band 3, 1901