Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEFÖRA, v. -de, -d; se för öfr. FÖRA. vbalsbst. -ELSE (Var. rer. 48 (1538), Lex. Linc. (1640, under calumnia)), -ING (G. I:s reg. 13: 13 (1540)), -NING (G. I:s reg. 7: 234, 235 (1531)); -ARE (se d. o.).
(†) angifva, anklaga, beskylla, förtala. Iak skall (lyssna till) ingom ther (dvs. som) hans nad (dvs. biskop Brask) vill beföra för mik med mindre än then thet seger vill thet för honum sielffuer tillstaa oc beuisa. G. I:s reg. 1: 4 (1521). Calumnia .. beförelse. Var. rer. 48 (1538). Judanar .. wordo .. in för Keysaren så slemligha belugne och beförde. Vish. Förspr. (Bib. 1541). Twå qwinnor wordo beförda, at the sina söner hadhe omskära låtit. 2 Mack. 6: 10 (Därs.). Någre Swenske Bönder beförde och beklagade (dvs. anklagade) hwar annan för .. Konung Christierns befalningesmän. Svart Är. 60 (1560). Huru (förföljelsen) .. är tilgångin, både medh spot och beförelse aff the ringare, och medh tyrannij och wåld aff the mechtige. Baazius Upp. P 4 b (1629). Dalin (1850; anf. ss. ”gammalt”).
Anm. Redan Swedberg förstod icke detta ord, ss. synes af hans ändringsförslag till 2 Mack. 6: 10 Qwinnor wordo beförda. Bätre lydande: Förda fram. Schibb. 196 (1716).
Spalt B 710 band 3, 1901