| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEGABBA begab4a, i Sveal. äfv. 032 (bega´bba Weste; begàbba Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -AN (†, Loenbom Sv. arch. 1: 232 (c. 1618)), -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (†, Lex. Linc. (1640, under deridiculum), Lucidor Hel. Q q 1 b (c. 1674), Heinrich (1814)); -ARE (se d. o.), -ERSKA; jfr BEGABB, BEGABBERI.
(numera i sht i biblisk stil o. däraf påverkad framställning, äfvensom skämts.) göra till föremål för åtlöje, göra spe af, gyckla l. gäckas l. drifva gäck med, bele, bespotta, håna. The skola offuerantwardha honom hedningomen till ath begabbas. Mat. 20: 19 (NT 1526). Closterfolk warder aff mongom bespottat och begabbat för theras clädabonat skul. O. Petri Klost. F 1 b (1528). The begabbadhe Gudz bodhscap, och förachtadhe hans ord, och bespottadhe hans Propheter. 2 Krön. 36: 16 (Bib. 1541; öfv. 1896: begabbade Guds sändebud). Then j himmelen boor begabbar them. Psalt. 2: 4 (Bib. 1541). Fins .. och den, som .. så nyttiar sin Adel och Ahner, / At han .. / Lijdes af ingen Man; men af alle begabbas och hatas. Stiernhielm Herc. 476 (1668). Den Odenska Seden, at begabba de gamle Jotnar, Jättar och Rim-Tussar. Dalin Hist. 1: 454 (1747). Nu begabbas jag af både hund och katt. Livin Kyrkost. 24 (1781). Denna skrift har .. begabbats som väl mycket naiv. Wieselgren Vår samt. 115 (1880). Kalfatrad, begabbad blef han / Vid bok och i lek. Bååth På gr. st. 76 (1889). jfr: Begabba medh öghonen. Psalt. 35: 19 (Bib. 1541). — (mindre br.) gäcka, bringa på skam. Det tyckes liksom hade .. (bergen) blifvit skapade, endast til at begabba visse Hypotheser. Tilas Præs. i VetA 1765, s. 80.
Spalt B 711 band 3, 1901