Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEGRUNDAN begrun4dan, i Sveal. äfv. 032 (begru´ndan Weste), r. l. f.
vbalsbst. till föreg. — särsk.
I. (†) till BEGRUNDA I: grund, skäl. (Privilegier som konungar) medh ringa begrundan vtgiffuit hade. Svart G. I 103 (1561).
II. till BEGRUNDA II, särsk. till 2. P. Erici 4: 48 b (1582). Frese And. dikt. 3 (1726). Sårade kämpen .. / Vände så ögat / bort ifrån jorden, / manligt mot döden / i tyst begrundan. F. Grafström Dikt. 267 (1871). Sander i 3 SAH 4: 84 (1889).
Ssg: (II) BEGRUNDANS-VÄRD030~2, adj. jfr BEGRUNDNINGS-VÄRD. Vigtig, begrundansvärd är den (dvs. Kristi kärleks röst) i synnerhet för den enskilta menniskan. Wallin 1 Pred. 3: 156 (c. 1830). Begrundansvärdt är .., att så gamla språk som Sanskrit, .. Grekiska och Latin, vid bildningen af .. talet 1000 tyckas hafva gått utom gränsen för alla föregående tal. Rydqvist SSL 2: 570 (1857).

 

Spalt B 767 band 3, 1901

Webbansvarig