| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEGRUNDLIG l. BEGRUNDELIG, adj.
(†)
1) till BEGRUNDA II 1: som kan utgrundas l. utrönas l. utforskas. Begrundelig, Investigabilis. Swedberg Ordab. (c. 1730). Schultze Ordb. 1643 (c. 1755). — jfr OBEGRUNDLIG.
2) [mekaniskt bildadt till BEGRUNDA efter analogien af gr. ϑεωρητικός (se TEORETISK) i förh. till ϑεωρεῖν] (enst.) till BEGRUNDA II 2. Alla konster .. äro vthi Läran Theor(et)icæ eller begrundelighe, och vthi theres Nytto och brwk Practicæ eller wärckelighe. L. P. Gothus Mon. pac. 72 (1628).
Spalt B 768 band 3, 1901