| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEGRÄNSA begrän4sa, i Sveal. äfv. 032 (begrä´nsa Weste; begr`ännsa Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Anm. Ordet är i ä. nysv. anträffadt några ggr under 1500-talet o. i början af 1600-talet, nästan bl. i p. pf. ss. adj. samt med annan bet. än den nuv. (se I). Det synes snart hafva kommit ur bruk, men i slutet af 1700-talet upptages det åter, gm förnyadt lån från t. samt väsentligen med sin nuv. bet., o. har sedan erhållit en ganska betydande användning.
I. [jfr ä. holl. aan iets gegrensd zijn; jfr äfv. gränsa med] (†) i p. pf. ss. adj.: som har gemensam gräns (med) l. med sina gränser stöter intill (ngn l. ngt); gränsande till (ngt l. ngn); som är granne (med). Wij äre mett szå månge fremmende Furster, nationer, ock städer, begrentzede. G. I:s reg. 12: 79 (1538); jfr Strinnholm Vas. 3: 401 (1823). Wår .. konungh .. haffuer (icke) ostundat Feijgde eller oenighet met nogre Herrer som honom begräntzsede äre. FH 3: 235 (1555). Lika som de (dvs. dessa provinser) ähre medh hvarandre begrentzade, altså haffua de medh hvar andre correspondents. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 156 (1628). jfr: (Föra dessa varor) genest in vthi Swerige, och icke til nogre ther näst begräntzade (dvs. angränsande) Landskaper. Tegel G. I 2: 344 (1622). jfr NÄSTBEGRÄNSAD.
Anm. Enst. förekommer i ä. nysv. vbet ss. refl., med oklar innebörd, men säkerligen med annan bet. än den nuv.: The Dansche begynne till att begränse sig på thenn siden udi Liflandt och hafve hyllet till sig all adelen mestedels ther i landet. RA 1: 670 (1560). Måhända har ordet här bet.: skaffa sig (nya) gränser l. (nytt) område; l. ock: blifva grannar l. grundlägga ett grannskapsförhållande (näml. med makterna på andra sidan Östersjön).
II. (i sht i skriftspr.) omgifva l. innesluta med gräns(er) l. ss. gräns(er). Hvad som ej kan begränsas, det kallar man oändligt. Agardh Bot. 1: 6 (1829).
1) i (mera) eg. mening, i fråga om (yttre) gräns(er) i rummet l. tiden.
a) utstaka gränser l. utsätta råmärken för. Lägenheter, som .. afsättas till skogstorp, skola noggrant beskrifvas och å marken begränsas. SFS 1891, nr 29, s. 2. jfr: Sjelf utan gräns, begränsar och mäter hon (dvs. matematiken) allt; hon är skapelsens grundritning. Tegnér 4: 222 (1835).
b) bilda l. utgöra gräns(er) för (ngt). Begränsa, .. (fr.) faire les limites de, environner. Weste (1807).
α) i fråga om rummet.
α’) [jfr holl. Nederland wordt ten zuiden begrensd door België, t. die furchen begrenzen den acker] med afs. på område o. d.; stundom: gränsa till, stöta (in)till. Palmblad Palæst. 23 (1823). Den bergstrakt, som i vester begränsar det Döda Hafvet. Agardh Teol. skr. 1: 13 (1855). Den stora sjöboden, som åt Vettern till begränsade vapensmedens gårdplan. Rydberg Vap. 58 (1891). Scenen begränsades (i den antika teatern) baktill af fondväggen. A. M. Alexanderson i NF 15: 1465 (1891). En stor slätt, begränsad af blånande höga berg. De Geer Minnen 1: 133 (1892).
β’) [jfr holl. een vlak wordt begrensd door eene lijn] (i sht i det vetenskapliga spr.) med afs. på föremål, geometrisk figur o. d.: omgifva, innesluta; i sht i pass. (Diatomacéerna) hafva .. till en stor del den egenskapen att begränsas af räta lineer. Agardh Bot. 1: 29 (1829). Triangel .. kallas den figur, som begränsas af tre räta linier. Witt o. Areschoug Eucl. 8 (1850). Kub .., en solid figur, som begränsas af sex lika stora qvadrater. G. Eneström i NF 9: 198 (1885). — geom. i p. pf.: innesluten inom vissa gränser. Det begränsade rum, som af .. (en kropp) intages, kallas hans volym. Fock Fys. 5 (1853, 1859). Äro dessa punkter ändpunkter, bestämma de liniens längd och linien säges vara begränsad. Mellberg Bergroth 2 (1885).
β) i fråga om tiden (jfr 2 b β). Den tillvarelseperiod, som begränsas af döden. Melin Jesu lef. 4: 209 (1851, 1863). En af de två dagar, som begränsa .. (en människas) lefnad, d. v. s. födelsedagen eller dödsdagen. Lysander Skr. 129 (1864).
2) mer l. mindre oeg. o. bildl. Lagstiftningens första uppgift måste alltid vara att begränsa individernas rättssfär. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 53 (1891); jfr b. — särsk. med afs. på gränsens l. gränsernas egenskap
a) att åstadkomma en bestämd skillnad från annat: afgränsa (från l. mot). Jag tror mig härmed stå helt nära det målet att hafva begränsat vårt föremål så, att ingenting deri blifvit intaget, som icke hör dit, och ingenting, som verkligen hör dit, blifvit derifrån uteslutet. Wikner Lifsfr. 1: 251 (1868); jfr γ. — särsk.
α) refl.: tydligt skilja sig l. framträda ss. skild (från), förete (en bestämd) gränsskillnad (mot). Det är icke endast den politiska historien, mot hvilken den såsom forntidsvetenskap bestämda filologien tyckes få svårt att begränsa sig. Claëson 1: 279 (1858). Linsen (i ögat) .. blir (med tiden) mer och mer hård; dess kärna begränsar sig mera från barksubstansen. C. J. Rossander i NF 15: 374 (1891).
β) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. De föremål, som af sinnet fattas, visa sig såsom fullt bestämda, i rummet och tiden mot hvarandra begränsade. Nyblæus Statsm. 4 (1864, 1882). Vetenskaperna voro icke på den tiden så bestämdt begränsade emot hvarandra som de sedermera blifvit. Svedelius i SAH 40: 521 (1865). Hufvudfotingar .. utmärka sig genom tydligt från den öfriga kroppen begränsadt hufvud. O. T. Sandahl i NF 6: 1580 (1883). Benämningen alfer nytjas icke alltid i strängt begränsad betydelse. Rydberg Gudas. 199 (1887); jfr γ.
α) [jfr t. begriffe gehörig begrenzen; jfr äfv. DEFINIERA] i fråga om begreppsbestämningar o. d.: bestämma. Genom framställande af fullständiga och precisa definitioner noga bestämma och begränsa sina begrepp. Lindblom Log. 245 (1836). Då nu Tanken, såsom Varande, utesluter all bestämning, är han äfven sjelf af bestämningen begränsad, definierad, bestämd. Snellman Elem.-curs 2: 14 (1840); jfr β.
b) att inskränka ngt l. ngn till l. inom ett visst område o. d. — särsk.
α) i fråga om en gräns i rummet: sätta en gräns för; på en viss punkt osv. hämma l. hindra utbredningen af; hindra (ngt) att komma längre; stundom: inskränka. Efter en timmes arbete lyckades brandkåren begränsa elden l. eldsvådan. Man lyckades begränsa farsoten till förstäderna. Blott Oceanen begränsar hans (dvs. Cæsars) makt och himmeln hans rykte. Adlerbeth Æn. 11 (1804, 1811). Denna skog begränsar utsigten åt det hållet. Dalin (1850).
β) i fråga om tiden (jfr 1 b β). Ditt rike, som ej begränsas af tiden och sträcker sig ut öfver den vida evigheten. Wallin 2 Pred. 2: 235 (1819). Den ärftliga magten är genom sjelfva sin ärftlighet större än den som begränsas af ett menniskolif. Svedelius Statsr. ansv. 44 (1856).
γ) med afs. på omfattning, myckenhet, förmåga, makt, rättighet osv.: utstaka gränser för, hålla inom vissa gränser; ofta mer l. mindre afgjordt öfvergående i bet.: utstaka trängre l. trånga gränser för, inskränka. Det är skönt och stort, att se ett folk sjelf afmäta behofvet af sina fria krafter, och derefter begränsa dem. Leopold 5: 278 (1799). Detta bortförande (af alkohol gm kolsyregas) .. begränsas (bl. a.) af den bortgående kolsyregasens mängd. Berzelius Kemi 5: 956 (1828). Åtgärder .. togos för att ytterligare begränsa konungens makt och nedsätta hans anseende. Malmström Hist. 1: 247 (1855). De fri- och rättigheter, som begränsade kejsaremagten, voro .. (i sht) vasallernes. Svedelius Statsk. 2: 340 (1868). Om .. någon samfundsordning skall kunna bringas till stånd, måste ättens och den enskildes frihet begränsas. Wisén i 3 SAH 4: 201 (1889). Genom den antiseptiska behandlingsmetoden har rosens förekomst alltmer begränsats. F. Björnström i NF 13: 1467 (1889). Så vidt jag kan erinra mig, hade jag vid fjorton och femton års ålder ungefär lika stor skärpa i omdömet som i senare år, fastän naturligtvis bristande erfarenhet och kunskap om fakta begränsade dess omfattning. De Geer Minnen 1: 23 (1892). Den tyske ämbetsmannen vet .. att begränsa sina utgifter. Torpson Eur. 1: 326 (1895). — (mindre br.) med (mera) personligt obj. Statsmagterna (i Danmark) begränsa naturligtvis hvarandra ömsesidigt i magt och myndighet. Svedelius Statsk. 1: 236 (1868). Lagen .. skall .. begränsa öfverheten uti utöfningen af dess makt. Bolin Eur. 2: 64 (1871).
δ) refl. Denne för öfrigt förtjänstfulle forskare har svårt för att begränsa sig. Stagnelius 2: 397 (c. 1815). (Hwasser) led .. af att se medicinen allt trängre begränsa sig inom sig sjelf. Strandberg 1: 357 (1862). En god talare .. vet att begränsa sig. Cavallin (1875). Hvad angår bemödandet att tränga tillbaka i det förflutna, begränsar det sig alltmer till den officiella och honorerade forskningen. Rydberg Dikter 2: 54 (1891).
ε) (†) i pass. med öfvergång till bet.: innefattas l. inrymmas (i ngt). Det oändliga måste sjelft vara en product, på det det ändliga, som alltid är en product, måste deri kunna begränsas. Höijer S. skr. 2: 34 (1799).
ζ) [jfr d. begrænset, t. begrenzt, beschränkt] i p. pf. ss. adj., i allm. anslutande sig till γ: innesluten inom l. bunden vid bestämda gränser. Ett lärosystem är något begränsadt. Thomander Skr. 2: 51 (1831). Det tillstånd eller den handling som uttryckes genom det ifrågavarande värbet .. tänkes (i aoristen) såsom någonting skarpt begränsadt. Wulff Fr. hist. temp. 10 (1900). jfr: Ett till tid och rum begränsadt, ändligt väsende. Ljunggren Est. 2: 17 (1860, 1883). jfr OBEGRÄNSAD. — särsk.
α’) inskränkt i fråga om omfattning; som ej går öfver vissa gränser. En begränsad magt. Svedelius Statsr. ansv. 7 (1856). Aktiebolag med begränsad ansvarighet, i hvilka delegarnas ansvarighet är begränsad till deras insatser. Kôersner Polit. handlex. 30 (1883) [jfr eng. limited company]. Så begränsad var på den tiden en riksdagsmans yttrandefrihet. Odhner G. III 1: 32 (1885). Hvarje subjekts behof, alla tillsammans och hvart för sig, äro begränsade. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 20 (1891). Lars var fantasilös och hans skala af känslotoner begränsad till ett minimum. Rydberg Vap. 92 (1891). Begränsadt fri samtalsrätt. Sv:s land o. folk 929 (1901; i fråga om telefon). — af (mycket) måttlig omfattning osv.; måttligt l. knappt tilltagen l. tillmätt; ej alltför stor; stundom: reducerad. Begränsadt utrymme. Den tid jag kan egna åt saken är mycket begränsad. Mycket begränsade tillgångar. Svedelius Förfl. lif 21 (1887). Rösten klingade frisk på det låga och mellanregistret. Höjden tycktes däremot begränsad. GHT 1895, nr 219, s. 3. Endast ett begränsadt antal elever (mottages). Därs. 1895, nr 215 A, s. 1.
β’) naturv. Till sin utveckling begränsad (caul(is) determinatus), kallas stjelken när den vid en bestämd utvecklingsgrad från toppen utslår blommor, samt sedan ej vidare kan tillväxa från toppen. Arrhenius Term. 38 (1842).
γ’) närmande sig bet.: trång, bornerad, inskränkt. En ganska begränsad intelligens. Han har mycket begränsade vyer. jfr: Han är mycket begränsad i sina vyer.
Spalt B 771 band 3, 1901