BEGÄRANDE bejä4rande l. -jæ4-, i Sveal. äfv. 0302, n.; best. -et; pl. -en.
(mindre br.) vbalsbst. till BEGÄRA. — särsk. (föga br. utom ss. ersättning för pl. af BEGÄRAN) till BEGÄRA 2, 4, konkretare: begäran (se d. o. 2, 3), anhållan, fordran, kraf, yrkande. Furstens Begärande war, (att) the (i Lemberg) sigh .. resolvera skulle, om the honom .. för theras Herra ehrkänna .. wille. N. Av. 13 Mars 1657, Part. s. 4. Kindblad (1867). Om .. (sändebudet) å regeringens vägnar .. framställde förhoppningar eller begäranden. SD(L) 1898, nr 442, s. 2.