| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEGÄRELSE bejä4relse l. -jæ4-, i Sveal. äfv. 0302 (begä´relse Weste; bej`ärälse Almqvist), r. l. f. (f. Jak. 1: 15 (NT 1526) osv.; m. Sahlstedt, Weste, Almqvist) ((†) n. G. I:s reg. 3: 147 (1526), Därs. 4: 120 (1527) m. fl.); best. -en; pl. -er ((†) sannol. ss. n. = 1 Tim. 6: 9 (NT 1526 o. Bib. 1541), 1 Petr. 2: 11 (Bib. 1541) m. fl.).
1) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] (numera föga br. utom i b, c, d, e) begär (se d. o. 1). Kötit hafuer begärilse twärt emoot andanom, och anden twärt emoot kötit. Gal. 5: 17 (NT 1526; Vulgata: caro concupiscit adversus spiritum). Ähregirigheet är intet annat än een stadig Begärelse och trachtan effter högh Staat (dvs. samhällsställning) Ähra och Beröm. Sparrman Sund. sp. 222 (1642). Begiärelsen at träta är vorden förökt. Nehrman Inl. t. jur. civ. 63 (1729); jfr b. Konung Augusti .. begärelse til fred. Nordberg 1: 155 (1740). En oändelig lystnad eller begärelse at veta. Browallius Præs. i VetA 1747, s. 9. Jag .. gifver akt på eder minsta mine .. af begärelse at deruti finna något fördelaktigt för mig. Ågren Gell. 12 (1757). Af begärelse snärd, att vidare höra och fråga, / Vände Mathias sin blick mot svågern. Runeberg 1: 33 (1832). (Getterna) hafva stor begärelse att klättra på höjder och branter. Berlin Läseb. 53 (1852, 1866). Begärelsen till lifvet kan bestämdt / Förlänga det. Strandberg 4: 103 (1857). (Förmånerna af ansvarighetslagen för olycksfall) voro föremål för afund och begärelse i alla de arbetarkretsar, som icke voro i åtnjutande ens af detta skydd. Forssell Stud. 2: 31 (1884, 1888). jfr JAKT-, ROF-, ÄRE-BEGÄRELSE. — särsk.
a) [jfr fsv. gudz hyllist begärilse samt motsv. anv. i ä. d.] om åtrå som är riktad på ngt godt, i sht på ngt religiöst ideal; jfr BEGÄR 1 b. Siälen hafver vtan all tvifvel af naturen begärelse til bonum (dvs. det goda). Rydelius Förn. 93 (1721, 1737). Schartau Underv. f. barn 14 (c. 1820).
b) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] (fullt br., i sht rel.) i mer l. mindre utprägladt dålig bem.; jfr BEGÄR 1 c.
α) med bestämning uttryckande begärelsens beskaffenhet; urspr. ej skildt från hufvudafdelningen. Thå woro the syndogha begärilsen .. mechtughe j wåra lemmar. Rom. 7: 5 (NT 1526). Kötzens begärilse, och öghonnes begärilse. 1 Joh. 2: 16 (Därs.; Vulgata: concupiscentia). Salomon .. lät .. okyskhetzens begärelse sigh så intagha, at han then icke stilla kunde, medh mindre han togh sigh Siwhundrade Hustrur. Sparrman Sund. sp. 206 (1642). Om någor begaf sig afsijdes uti ett Closter .., så förlät han ther med Werlden sampt then werdzliga Begärelsen och Wällusten. Dryselius Kyrkohist. öfv. N. T. 324 (1708). (I människans hjärta) finnes ock begärelse till sådana synder, som äro förbudna i de andra buden. Schartau Underv. f. barn 14 (c. 1820). Vi skola vara rena från de onda begärelserna. Kat. 1878, nr 70. — i sg. i sammanfattande bet. (jfr β slutet). Wij skole aldeles förqwäfwia then onda Begiärelsen. Svebilius Kat. 23 (1689).
β) utan bestämning uttryckande begärelsens beskaffenhet: lusta. Dämpa sina onda böjelser, förqväfja sina begärelser. Dalin Arg. 1: 101 (1733, 1754). (Guds frid) befriar oss från begärelsernas välde. Tegnér 4: 128 (1825). Vara slaf af sina begärelser. Dalin (1850). — i sg. i sammanfattande bet. (jfr α slutet). Frestilse haffwom wij aff wor eghen begärelse, dieffwlen och werldenne. O. Petri Män. fall G 7 b (1526). Sedhan begärilsen haffuer aflat, födher hon synden. Jak. 1: 15 (NT 1526). Uppryck egensinnets, begärelsens, syndens tistlar. Wallin 2 Pred. 2: 63 (1822).
c) [jfr motsv. anv. i fsv. samt ä. d. begering] (mindre br.) om sexuell åtrå; jfr BEGÄR 1 d. Stiernhielm Fateb. (1643, under ast). Se med begärelse på en. Serenius (1734, under lustfully). Dalin (1850). jfr: Pluralen .. Begärelser .. utmärker nästan alltid köttsligt tycke till en person af andra könet, i detta begärs dåliga mening. Almqvist (1842). jfr äfv.: (†) Ath hwar och en vthaff idher wete beholla sitt faat j helogheet, och hedher, icke vthi lustugh begärilse såsom hedningar. 1 Tess. 4: 5 (NT 1526; Vulgata: in passione desiderii).
d) (numera bl. hvard. i vissa trakter) med afs. på närings- l. njutningsmedel o. d.: lystnad; jfr BEGÄR 1 e. Hiärne Surbr. 191 (1680). Om våren smakar Tackan, med mycken begärelse, knopparne af Lycopodium. Brauner Tankar 7 (1756); jfr f. Huru tvingas de (hafvande) icke af förvända begärelser: den ena vill äta kol: en annan aska. Westerdahl Häls. 401 (1764, 1768). Huru de förnämare Ryssar år 1588 hade synnerlig begärelse til bränvin. B. Bergius Præs. i VetA 1780, 1: 40. De voro .. ej alldeles utan begärelse til mat. Cederborgh UvT 2: 60 (1809). jfr: (†) Doch må tu slachta, och äta köt j alla tina portar, effter all tinne siäls begärilse. 5 Mos. 12: 15 (Bib. 1541). — jfr MAT-BEGÄRELSE.
e) (mindre br.) med afs. på egendom o. d.: åtrå att komma i besittning af ngt. Vrong begerelse till främmandes gods. L. Petri Kr. 65 (1559). Then olofliga begiärelsen .. efter annans egendom. Nehrman Inl. t. jur. cr. 329 (1756).
f) (numera föga br.) i uttr. med begärelse, ifrigt, begärligt, med begärlighet; jfr BEGÄR 1 f, BEGÄRAN 1 b. Wij .. (hafva) åstundat ath see idhor ansicte medh stoor begärilse. 1 Tess. 2: 17 (NT 1526). (Jesus) haffuer bidhit sin hemmelska fadher medh stoor hiertans begierelse ath han skulle tagha oss til wenskap jgen. O. Petri Handb. D 3 b (1529). Sådana ordalag, som han nyligen i Rom, Wenedig, Paris och England .. med myken begärelse, lärdt hafwer. Swedberg Schibb. 211 (1716). Astronomerne vänta med begärelse på den 6 Junii. Mallet Intr. i VetA 1760, s. 13. Den otrogna fästmön .. griper med begärelse ett tillfälle att få återvända till sin förre fästman. S. Söderman i SD(L) 1902, nr 135, s. 6.
2) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] (†) anhållan, bön, begäran (se d. o. 2). Tijl thet begärelse giffue wij eder frij wilia (dvs. denna begäran bevilja vi). G. I:s reg. 3: 147 (1526). Wij sendhe eder son Nielss til eder effter hans eghieth begærilse. Därs. 4: 120 (1527). (Stjernsköld) anhöll .. att Konungen ville tillfredsställa hans (dvs. Farensbachs) begärelser, om man skulle vänta något godt af honom. Hallenberg Hist. 4: 656 (1794). — jfr FREDS-BEGÄRELSE.
-FÖRMÅGA~020. i sht filos. begärförmåga. Wikforss (1804, under begehrungsvermögen). Behof, hvars föremål är gifvet, kallar man begär, och förmågan, som drifver till detta föremål, begärelse förmåga. Boëthius Sed. 70 (1807). Den sinnliga begärelse-förmågan. Biberg 2: 421 (c. 1820). Den disproportion, som .. råder emellan begärelseförmågan och krafternas otillräcklighet. Bolin Eur. 1: 69 (1868). —
B (†): BEGÄRELSES-ANDE. Hoon (dvs. dygden) hafwer .. dämpat / .. the många begiärelses andar. Stiernhielm Bröll. 510 (c. 1650). —
Spalt B 819 band 3, 1902