| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEGÄRING, f.; pl. -ar.
1) begärelse (se d. o. 1), begär (se d. o. 1); jfr BEGÄRAN 1. Jagh .. befinner / Jntet annat j migh / Än ond åtråå / Medh lekamens begäring / Til thenne werldzens nähring. Beckman Sv. psalmb. 470 (cit. fr. c. 1570); jfr Ps. 1695, 248: 2.
2) begäran (se d. o. 2); jfr BEGÄR 3, BEGÄRELSE 2. Effther theris .. begäringh. G. I:s reg. 6: 166 (1529). Eljest får I .. svar på edra begäringar i dag i Cancelliebref. Carl XII Bref 335 (1704).
Spalt B 822 band 3, 1902