Publicerad 1902   Lämna synpunkter
BEGÄRSEL, f.
(†) vbalsbst. till BEGÄRA. — särsk. till d. o. 1 b: kärlek, böjelse, begär (se d. o. 1 d); jfr BEGÄRELSE 1 c. Aller (dvs. aldrig) mey / Min begersell nånsin kittlar / Efter dey. Wexionius Vitt. 370 (c. 1680). Een ömse kärleek och begärsel til hvar ann. Därs. 402 (1688).

 

Spalt B 827 band 3, 1902

Webbansvarig