Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEHÄND, adj.; adv. = (Wivallius Dikt. 56 (1630), Ps. 1695, 240: 3 m. fl.), -T (Sigfridi C 5 b (1619), Tranér Anyta 29 (1826) m. fl.); äfv. BEHÄNDE, anträffadt bl. ss. adv. (Hund 233 (c. 1605)).
(†, anträffadt hufvudsakligen i poesi)
1) = BEHÄNDIG 1. I lufften flyger han (dvs. gåsen) behändt. Sigfridi C 5 b (1619). Snäll, hurtig; Stark af krop, och mod; behänd, och wijg. Stiernhielm Jub. 23 (1644, 1668; om G. II A.). Sköld och Wärja behänd, med fördeel i drabbande föra. Dens. Lycks. 1 (1650). Then vnge thet behändt med netta fingrar tog. Kolmodin Qv.-sp. 1: 641 (1732). Tranér Anyta 29 (1826).
2) [jfr ä. t. behende] hastig, snabb, snar; anträffadt bl. ss. adv. Måns Swale fick thet wette behende. Hund 233 (c. 1605). (Kupido o. hans här) komma skola snart och behändt. Wivallius Dikt. 35 (c. 1629). I minom änd tin hielp migh sänd, / giör thet behänd. Ps. 1695, 240: 3; jfr Ihre Gl. 163 (1769).
3) = BEHÄNDIG 2. Så stoor en skrymtare och ögnaskalck war han, och så .. (öfvermåttan) behend, til at giffua sinne skalckheet een fergho. L. Petri Chr. pina K 5 a (1573). Klok i tal, och i maner behänd. Kolmodin Qv.-sp. 1: 451 (1732). Med en lofvärd last har Eder Far behändt / Bedragit Lägret. Knöppel Regulus 62 (1742). Uti hela Stockholm ingen kar / Et så behändt och klyftigt hufvud har. Nordenflycht QT 1746—47, s. 131.
4) = BEHÄNDIG 3. Thet wolte oss hans store oförståndh, / Han war och ingen krigzman behendh. Hund 235 (c. 1605).
5) = BEHÄNDIG 5, 6. Warandes .. Machinen så behänd at en Musqueterare dhen iemte sin Musquet fogeligen bära kan. OSPT 1687, nr 24, s. 7.
Spalt B 896 band 3, 1902