Publicerad 1902   Lämna synpunkter
BEHÄNDIGA, v. -ade.
Etymologi
[liksom ä. d. behændige lånadt från ä. t. behändigen l. ngt motsv. mnt. ord; jfr holl. behandigen samt INHÄNDIGA]
(†) lämna i handom, öfverlämna till; i sht med afs. på bref, skrifvelse o. d.; jfr BEHÄNDA. (Han skall) samma bref vår käre son, ehvar som helst han kan stadd vara, behändiga. HSH 4: 66 (1563). Effter som .. hon (dvs. fullmakten) oss i dagh bittida .. är behändiget. A. Oxenstierna Skr. 2: 348 (1619). B. Baaz i Hist. saml. 1: 177 (1641).

 

Spalt B 900 band 3, 1902

Webbansvarig