| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEHÄNDIGHET behän4dig~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 030~2 (behä´ndighet Weste; beh`änndighét Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. (föga br.) -er.
(numera i sht i talspr.)
1) till BEHÄNDIG 1, i fråga om kroppslig färdighet: kvickhet l. ledighet i rörelser, vighet, smidighet. (Den förklarade kroppens) siette ähreskänck, är snälheet (dvs. snabbhet) och behändigheet. Phrygius Him. lif. 102 (1615; med afs. på förmåga att förflytta sig). Gycklaren .. wänder medh sijn Gärnings Behändigheet Synen på Åskodaren. Schroderus Comen. 951 (1640, 1647). Lemarnas rörlighet och behendighet. Rydelius Förn. 335 (1737). Med en behändighet som akrobatens, då han dansar mellan ägg. Kaufmann Frankrike 113 (1883). — (†) i pl.: färdigheter. Then snällaste uti alla idråtter och behändigheter. Verelius Götr. 130 (1664).
2) (†) hastighet, snabbhet; hast; jfr BEHÄND, adj. 2. I största behändighet afgöra sine medicinska examina. Porthan Bref t. Calonius 271 (1796).
3) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera mindre br.) till BEHÄNDIG 2: fyndighet, förslagenhet, slughet; i ä. tid ofta liktydigt med list, stundom möjl. äfv. med klokhet. G. I:s reg. 6: 340 (1529). Medh .. behendugheet rama sin fordeel. L. Petri Om nattv. B 1 a (1558). Thet the så förhalade medh almogan skedde aff list och behendigheet. Svart G. I 147 (1561). Ei stora krafter just til alla verk behöfves, / Behändighet långt mer i somt af nöden pröfves. Kolmodin Qv.-sp. 2: 468 (1750). Slughet och en viss Behändighet äro väl dygd, men icke större, än att rofdjur kunna ha den. Thorild 3: 413 (1794). (Ryssen) utvecklar .. mera behändighet än talang. G. M. Armfelt (c. 1796) hos E. C. Tegnér Armf. 2: 316. jfr KRIGS-BEHÄNDIGHET. — (numera föga br.) konstgrepp, knep; i sht i pl. Tå brukade .. (den otrogne gårdsfogden) thenna behendigheten, på thet han icke skulle sedhan nödgas til at tiggia. L. Petri 2 Post. 196 (”195”) a (1555). Såsom .. dieffuulen aff sin tusendkonstige kucklare säck (dvs. trollpåse) altijdh vthskuddar nyia påfunder, och behendigheter til marknadz förer. Balck Cat. L l 6 a (1596). Större delen af .. (handtverkarna) äro beckhändte, så at gerna något vil följa med dem, hvilket de allenast hålla för lofliga behändigheter. Boije Landthush. 393 (1756). Som spelet hit til dags kostat mig ansenligt, så har jag ock til at få min skada igen, lagt mig på några små behändigheter, som spelhatare kalla filouterie. L’avoc. Sav. 4 (1757).
4) (†) till BEHÄNDIG 3: skicklighet, förfarenhet. Mestaren (är) af thet slaget, som ser fuller vel nog hvad giöras kan och bör, men hafver intet krafter och behendighet thet samma at vtföra. Rydelius Förn. Föret. § 19 (1718, 1737).
Spalt B 900 band 3, 1902