Publicerad 1902   Lämna synpunkter
BEHÄRSKARINNA behær1skarin3a2 (beherrskari`nna Weste), f.; best. -an; pl. -or. fem. till föreg.
Ordformer
(behärskarin U. Hiärne Vitt. 65 (c. 1665; rimmande med sinn))
Etymologi
[liksom d. beherskerinde efter t. beherrscherin]
(i framställning af vitter art, mindre br.) kvinna som behärskar ngn l. ngt. — särsk.
a) till BEHÄRSKA 1 a: härskarinna (öfver ett rike osv.). Egyptens / Konungsliga beherrskarinna. Hagberg Shaksp. 12: 258 (1851; om Kleopatra). jfr: Rom, .. denna verldens beherrskarinna. Ekelund Medelt. 38 (1828, 1834). — (†) abs. Denna ädelmodiga Beherrskarinnan. Björnståhl Resa 2: 171 (1774; om Katarina II). — jfr VÄRLDS-BEHÄRSKARINNA.
b) (föga br.) till BEHÄRSKA 1 b; om matmoder: (ngns) härskarinna. Carlén Bull. 1: 73 (1847).
c) mer l. mindre bildl., till BEHÄRSKA 2: (ngns) härskarinna. Ty du (älskade) allen’ äst min behärskarin. U. Hiärne Vitt. 65 (c. 1665). Mörk Ad. 1: 245 (1742). jfr Kindblad (1867).

 

Spalt B 905 band 3, 1902

Webbansvarig