BEIFRAN bei4vran, i Sveal. äfv. 032 (bei´fran Weste; be`ivran Almqvist), r. l. f.
(i skriftspr.) vbalsbst. till föreg., särsk. till 3: vidtagande af laga åtgärder mot; åtalande. Sahlstedt (1773). Brottets beifran. Nordström Samh. 2: 433 (1840). Föreskrifter om beifran af varors och arbetslöners oskäliga stegring. Malmström Hist. 5: 180 (1877). Höppeners ansökan .. blef .. såsom affattad i opassande ordalag öfverlemnad åt justitiekanslerens beifran. Odhner G. III 1: 277 (1885). — särsk. i uttr. laga beifran. Till laga beifran anmäla gjorda öfverträdelser af lagen. NDA 169 (1875).
