| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEKIKA beɟi4ka, i Sveal. äfv. 032 (beki´ka Weste; betj`ika Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (Schultze Ordb. 2260 (c. 1755)); -ARE (föga br.).
(numera bl. skämts. o. hvard.) kika på (ngn gg särsk. om seende gm kikare o. d.); nyfiket l. närgånget o. ihärdigt titta på l. beskåda. (När en gång) Sultans Fruentimber fått låf .. til at förlusta sig i .. Trä-gården, (hade) en främmande Secreterare .. öpnat sitt fönster och bekikat dem genom sitt Perspective (dvs. kikare). Nordberg 2: 295 (1740). Bekika .. (t.) genau durch die Brille, oder durch ein Augenglas besehen. (fr.) lorgner. Dähnert (1784). Gubben med (titt-)Skåpet(:) .. kommen hit att bekika och beskåda. C. F. Dahlgren S. arb. 3: 169 (1820). Ty värr / Började jag .. / Bekika den höga sol / Genom ett svärtadt glas. Palmær Eldbr. 50 (1822). Bekika .. Bese, noga betrakta. Almqvist (1842). Att löpa kring staden och bekika dess gamla, ruskiga husrader. Snellman Tyskl. 35 (1842). Herrarne .. bekikade de promenerande damerna fliteligen. Bremer G. verld. 2: 83 (1860). Man bekikade den unga sångaren med det mörka håret. Tavaststjerna Barnd. 192 (1886). — (numera föga br.) närmande sig bet.: begapa, gapa på. Hvad står du der och bekikar / Tak och väggar, dum som en so? Bellman 3: 213 (1790). Bekika .. gapa, koxa på. Almqvist (1842).
Spalt B 935 band 3, 1902