| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEKLACKAD beklak4ad l. 032, p. adj.
(tillfällig bildning) försedd med klack(ar), som har klack(ar). Hälen får hos Lappen tillfälle att sjunka längre ned, än hos beklackade personer. Düben Lappl. 169 (1873).
Spalt B 936 band 3, 1902