| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEKLÄCKA, v. -er.
(†)
a) (med träck) orena, besmutsa. God fogel beklecker icke sitt boo. Sv. ords. A 7 b (1604). — utan obj.: träcka. Kramsfogelen .. säyes träckia åth sigh sitt egit Fördärff: Ty hwar han beklecker, ther spricker Misplen (dvs. misteln) vp, tädan FogelLijm kommer. Schroderus Comen. 157 (1640, 1647).
b) sätta fläck på, skymfa; jfr BEKLICKA. Hurulunda .. Sathan, någre sine werktij (dvs. verktyg) ingifwit .. Försambl:s ledemöten med stygge, ähro skändelige .. ööknampn at bekläckia och befläckia. Växiö domk. akt. 1680, nr 34.
Spalt B 944 band 3, 1902