Publicerad 1902   Lämna synpunkter
BEKLÄMDHET bekläm4d~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 03~2, r. l. f.; best. -en.
(mindre br.) förhållande(t) att vara beklämd. Wenström (1891). — jfr BRÖST-BEKLÄMDHET.

 

Spalt B 954 band 3, 1902

Webbansvarig