BELOFNING, r. l. f.; pl. -ar.
(†) vbalsbst. till följ. — konkretare: löfte. Hvarken genom belofningar, eller hotelser kunde (fransmännen af de kataloniska bönderna) uttvinga hvad hos fienden förehades. Richardson Krigsvet. 1: 89 (1738).
Spalt B 1046 band 3, 1903
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se