Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BELUFTA, v.
Etymologi
[jfr ä. d. belufte, t. beluften; se BE- o. LUFT, LUFTA]
(†) vädra? Solennes strimmor .., i hwilken alle Jordiske Säder förandras tå the them beskijna eller beluffta. Risingh Landb. 29 (1671); jfr Salander Gårdsf. 117 (1727).

 

Spalt B 1049 band 3, 1903

Webbansvarig