| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BELÄMPA, v.
(†)
1) tr.: lämpa, jämka, ordna, arrangera, ställa till rätta, bemedla. J then besta leyglighet som borgemestere och Rådth med wora embetzmen .. thet belempa kwnne. G. I:s reg. 3: 82 (1526). (Att I) wille tingha medh almoghen .. saa ath the wille wara oss behielpuge tiil samma bygningh huar man med .. (åtta) dagxverkie eller hurw i thet besth mett them belempa kwnne effter legligheten. Därs. 107. — på lämpligt sätt (l. med lämpor l. i godo) bringa till stånd. (Att stiftets prästerskap) tiilstyrke oc belempe alt gott bland then meneman. G. I:s reg. 6: 56 (1529).
2) refl.: lämpa sig, foga sig; stämma öfverens (med). (Vi måste i denna sak handla icke) epther lagbokennes wtuisning wtan som wår och rikesens ærende sig belempa på thenna tijdt. G. I:s reg. 3: 318 (1526). Thenne artickel vill icke belempe sigh medh wårt förnufft. Kyrkohist. årsskr. 1902, s. 4 (cit. fr. c. 1600).
Spalt B 1084 band 3, 1903