| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BELÄNA belä4na, i Sveal. äfv. 032 (belä´na Weste; bel`äna Almqvist), v.1 -ar, -ade, -at, -ad, numera sällan -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -ING (se BELÄNING, sbst.1); -ARE.
tilldela (ngn) län; förse (ngn med ett område o. d.) ss. län. RARP 7: 62 (1660). (Biskopen i Strassburg) förbehåller sigh .. wijd belähnande aff sine Vasaller .., at dhe aff dheras Lähn skola wara förlustige om dhe träda ifrån dhen Catholiske .. Religionen. OSPT 1687, nr 1, s. 7. Botin Hem. 2: 130 (1756, 1789). Företrädesvis se vi honom (dvs. den germanske härkonungen) belöna och beläna sina närmaste vapenbröder, befälet. Geijer I. 6: 30 (1839). Hersar, hvilka mot krigstjenst belänades med kungliga gårdar. Odhner Lärob. 21 (1869, 1886). (Mecklenburg) besattes (af de kejserliga) och Wallenstein belänades med hertigdömet. Forssell G. II A. 47 (1894). — särsk.
a) [jfr BEBREFVA på] (†) med prep. på. Så at the (dvs. Sv:s konungar) .. låtha sigh aff Keysaren på Hinder-Pomeren beläna. Fredsfördr. i Osnabrück 1648, mom. 10.
b) i p. pf. närmande sig adj. anv. De förnämste och högst belänade af herrarne. Forssell Hist. 1: 59 (1869).
Spalt B 1084 band 3, 1903