| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BEMÅLA bemå4la, i Sveal. äfv. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(numera föga br., nästan bl. med arkaistisk l. skämts. anstrykning) måla.
1) förse l. pryda med färg(er) l. målning; öfvermåla, fullmåla. Ther måste många rum förgyllas och bemålas. Spegel Återv. par. 23 (1711). De grant bemålade träpelarna. Heidenstam Karol. 2: 91 (1898). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] öfverstryka l. öfversmeta l. måla öfver (med färg l. färger). Urmodiga hus (i Nürnberg) .. utanpå .. brokigt bemålade med flerahanda färgor och sällsamma beläten. Atterbom Minnen 192 (1818); jfr b. Carlstedt Herodot 1: 103 (1832). Skökans kind med konstig färg bemålad. Hagberg Shaksp. 1: 345 (1847). — i bild. Att bemåla hela den närvarande statsförfattningen med likkistfärg. Livijn S. skr. 2: 249 (1834).
b) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] gm målning förse l. pryda (med bilder, figurer o. d.). Tå kommer Natten seen och förer uti Händer / Sit swarta Baner, som bemålat är med Gastar. Spegel Guds verk 37 (1685). Den bistre Pyrrhus .. / Har nu sin svarta skräckgestalt bemålat / Med gräslig heraldik. Hagberg Shaksp. 1: 336 (1847). Han (dvs. landtmålaren B.) .. bemålade bord och skåp med gubbar, lejon, hvalfiskar m. m. Eichhorn Stud. 1: 221 (1865, 1869). Kræmer Orient. 255 (1866). En liten, röd prästgårdssläde, bemålad med gröna tulpaner. Lagerlöf Herrg. 152 (1899). — (knappast br.) i bild. (Jag var) på min liljekind med roser täckt bemålad. Kolmodin Qv.-sp. 1: 680 (1732).
c) mer l. mindre oeg. l. bildl.
α) [jfr motsv. anv. i ä. holl.] (i poesi, †) om solens l. månens ljus ss. skänkande färg åt de däraf bestrålade föremålen; jfr MÅLA, FÄRGA. Alt som cynthia (dvs. mångudinnan) med sin glants oc färga bemålar. Stiernhielm Bröll. 389 (c. 1650). När Morgon-roddan (dvs. -rodnaden) först mäd Rosenfärga strålar, / Bärg, Dalar, Skog ok Mark, jempt alt hwad fins, bemåhlar. Lucidor Hel. I i 1 b (1673). Sij! Himlens ögnasteen (dvs. solen), hwars eld wår werld bemålar. Geisler Fägn. A 1 b (1709). jfr: Gud .. Med purpur östern bemålar. Livijn S. skr. 1: 76 (1806).
β) [jfr motsv. anv. i ä. d., holl. o. t.] (knappast br.) oeg. om skrifvande på papper med bläck: klottra ned, fullklottra, fullskrifva. Då hafwer iag then dristighet uppå mig tagit .. thetta groowa .. papper, med min onda (dvs. dåliga, fula) styl, till at bemåla. Gustaf II Adolf 584 (c. 1614).
γ) med afs. på uttalande, berättelse o. d.: utsmycka, utstoffera, ”förbättra”; jfr FÄRGLÄGGA. Ida .. kastade sidoord åt Norman, dem Carlsson dock grep i flygten och återsände tillkrusade och skönt bemålade. Strindberg Hems. 66 (1887). Hvarje ny sagesman meddelade anekdoten skönt bemålad och kraftigt kryddad med egna tillägg. Arkadius Pakkala Tjärk. 55 (1895).
2) [sannol. utgående från den hos motsv. holl. ord förek. bet.: gm målning l. i färger afbilda, afmåla; jfr ä. d. der bescriffuis oc bemalis Guds vrede for vore øyne] (†) bildl.: i ord på ett målande l. åskådligt sätt skildra l. framställa l. angifva; beteckna; jfr AFMÅLA, v.1 3 a, 4. Med thesse månge Nampn haar Græken tektz bemåla / Alt Watnetz Egenskap. Spegel Guds verk 88 (1685).
Spalt B 1111 band 3, 1903