Meny

Publicerad 1903

BEMÄKTA, v.

Etymologi

[jfr ä. d. bemægte sig, holl. bemachten; se BE- o. MAKT, MÄKTA, v.]

(†) refl.: bemäktiga sig; särsk. motsv. BEMÄKTIGA 3 a. Med een väldiger hand bemächta sig vallade städer. A. Wollimhaus Vitt. 17 (1672). Amer. 41 (1675).

Spalt B 1113 band 3, 1903

Webbansvarig

admin_saob@svenskaakademien.se

lista former moment

bemäkta