| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BEMÄRKELSE bemær4kelse, i Sveal. äfv. 0302 (bemä´rkelse Weste; bem`ärrkälse Almqvist), r. l. f. (m. Sahlstedt, Weste, Almqvist); best. -en; pl. -er.
1) (†) betecknande, beteckning.
a) jfr BEMÄRKA 1 a, b α, β. Ord och ordaformer hafva .. af sig sielfva .. ingen likhet med the tanckar eller ting, til hvilkas bemerckelse the äro vedertagne. Rydelius Förn. 285 (1721, 1737). jfr GRAD-BEMÄRKELSE. — konkretare: beteckning, benämning. 75. Kyrkesoknar, hwilke med sielfwa Häraderna bära sina namn och bemärkelser efter Aunis samt andra Konunga Söners namn. Peringskiöld M. upl. 21 (1710).
b) till BEMÄRKA 1 b γ (jfr 2 c); konkretare: sinnebild, symbol. En knytpung är deraf (dvs. af plikten att arbeta) en stor bemärkelse. Dalin Vitt. 6: 430 (c. 1760; i en parodi på en dissertation).
2) betydelse, innebörd.
a) (numera knappast br.) till BEMÄRKA 1 b α. De .. underrättelser, som iag om Gyllende taletz Runors bemärkelse .. erhållit. Rudbeck Atl. 3: 74 (1698). Bokstäfwernas egenteliga halt och bemerkelse. Swedberg Schibb. 1 (1716; rubrik).
b) till BEMÄRKA 1 b β. Wij hörde .. huru the orden Gambla och Nya Testamentet tages och åtskillige bemärkelser hafwa. Rudbeckius Kon. reg. 16 (1614). Jag hafwer offtast fördt in hela .. meningarna; på thet man motte förnimma och intaga (dvs. uppfatta) ordets och ordalagets egenteliga bemerkelse och förstånd. Swedberg Schibb. 309 (1716). Altså giöra två eller flera bemärkelser .. icke ett ord, till två eller flere särskilta. Hof Skrifs. 17 (1753). En del (ord) skrifvas och låta aldeles olika, men hafva enahanda bemärkelse. Sahlstedt Crit. saml. 144 (1759). Man (kan) ej .. vara säker om Lappska namnens skrifsätt, förrän man känner deras bemärkelse. Wahlenberg Kemi lappm. 10 (1804). Han ville att bemärkelsen af ordet nästa skulle närmare bestämmas. Hagberg Pred. 2: 198 (1822). Svenska substantivernas gener (dvs. genus) kännes dels af Bemärkelsen, dels af Ändelsen. Enberg Sv. spr. 106 (1836). Namnet Svear har .. (i Västgötalagens bestämmelser om konungaval) sin ursprungliga, inskränktaste bemärkelse, = Upsvear. Schlyter Jur. afh. 1: 4 (1836). Efter exilen erhåller ordet Soferim bemärkelsen af Lagtolkare. Agardh Teol. skr. 1: 26 (1842, 1855). Rydqvist SSL 3: 280 (1863). jfr ORDA-, SJÄLF-BEMÄRKELSE. — särsk. styrdt af prep. i. Ordet hus i (den föråldrade) bemärkelsen (af) fästning. I ordets fulla bemärkelse. I viss (god, egentlig, vidsträckt, eminent, pregnant, öfverförd, figurlig osv.) bemärkelse o. d., i viss (osv.) betydelse l. mening; jfr FÖRSTÅND. Somlige (ord) i egen (dvs. egentlig) bemärkelse, somlige metaphorisk. Columbus Ordesk. 66 (1678). Taga orden i galen bemärkelse. Sahlstedt (1773). Ordet Lag, i sin vidsträktaste bemärkelse. Boëthius Nat. sed. 45 (1782). Et system i sträng bemärkelse. Höijer S. skr. 2: 126 (1799). Han var Hofman: vare det sagdt i ordets ädla, om än icke allmännaste bemärkelse. Wallin i SAH 6: 12 (1811). I ordets sanna och Bibliska bemärkelse var Osbeck gästgifvare. Ödmann Åm. i VetA 1815, s. 16. Icke en gång versifikationen, i sin inskränktaste bemärkelse tagen, är en blott mekanisk färdighet. Tegnér 3: 176 (1819). En man i ordets hela bemärkelse. Geijer I. 2: 214 (1839). Uttrycket kan blott i öfverflyttad bemärkelse hafva någon betydelse. Claëson 1: 182 (1858). (Fångarna blefvo) i ordets egentliga bemärkelse slitna i stycken. Rydberg Ath. 187 (1859, 1866). Fördomar sådana som den, att .. Jesper Svedberg (var) en ”välvis klokling” i alt annat än god bemärkelse. Lyttkens o. Wulff Ljudl. Föret. II (1885). Intet folk är mera ridderligt i ordets bästa bemärkelse än spaniorerna. V. E. Lidforss i KrigsVAT 1895, s. 110.
c) (numera knappast br.) till BEMÄRKA 1 b γ (jfr 1 b): sinnebildlig l. symbolisk betydelse. Vthi synene sågh Johannes .. siw gyllene Liusestakar, hwilkas bemerckelse Christus sielff giffuer. Baazius Upp. 13 (1629). Efftersåsom ock samme sedwane om Glafwen icke allenast är att achta som en Ceremonie, uthan begriper uthi sigh åtskillige sköne och reale bemärkelser. RARP V. 1: 148 (1652). Ynglingar, som .. rustade sig till kamp som det tillkommandes korsriddare, i korsets dubbla bemärkelse af kraft och försakelse. Strandberg 1: 362 (1862). jfr: (†) Och wil Christus härmed (dvs. med denna liknelse) fem sköna lärdomar eller bemerkelser för .. oss framställa. Vigæus Horol. C 4 b (1632).
d) (†) praktisk betydelse l. innebörd, närmande sig bet.: verkan l. påföljd. Detta (drottningens af England) svar (på G. I:s klagomål öfver Englands handel med Arkangel) hade ingen särdeles bemärkelse och Archangelske handelen blef sedan mer och mer fortsatt. Dalin Hist. III. 1: 461 (1761).
e) (knappast br.) särskild (större) betydelse, betydelsefullhet; närmande sig bet.: egenskap(en) att tilldraga sig (särskild) uppmärksamhet, märklighet (jfr BEMÄRKA 2); jfr BEMÄRKELSE-FULL, -RIK. — särsk. i uttr. dag af bemärkelse = BEMÄRKELSE-DAG. Då gaf hvarje dag af bemärkelse anledning till allmänna lustbarheter. Beskow Vandr. 2: 48 (1834).
(2 e) -FULL~2. (numera knappast br.) betydelsefull. Denna bemärkelsefulla tystnad måste hafva någon orsak. Rydqvist Tid. 2: 106 (1840). H. Maj:ts svar på deras tal voro bemärkelsefulla. Tiden 1848, nr 248, s. 3. —
(2 b) -KÖN~2. (enst.) genus (hos ett sbst.) beroende på ordets betydelse. Maskulin af s. k. naturligt kön eller bemärkelsekön, som gränsar derintill. V. Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 520. —
-NATT~2. (numera knappast br.) jfr -DAG samt MÄRKELSE-NATT. D. 25 Martii. Bemärkelse natt. Ingen synnerlig nattfrost; således borde nattfroster härefter blifvit sparsamme. S. Ödmann i VetANH 3: 160 (1782). —
(jfr 1) -STEN~2. (enst.) jfr MÄRKE(S)-STEN. Det är antagligt att man (hos lapparna), åtminstone senare, utmärkte de dödes hemvist med en sten, en ”bemärkelse-sten”. Düben Lappl. 286 (1873). —
Spalt B 1123 band 3, 1903