| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BEMÖTA bemø4ta, i Sveal. äfv. 032 (bemö´ta Weste; bem`öta Almqvist), v. -er, -mötte, -mött, -mött. vbalsbst. -ANDE (se d. o.), -ELSE (†, Nordberg 1: 201 (1740)).
1) (†) möta l. träffa (ngn l. ngt).
a) med personsubj.
α) [jfr motsv. anv. i y. fsv. o. mnt.] med personobj.: möta, träffa samman med; äfv.: mottaga. Oxenst. brefv. 5: 474 (1628). Danske kongen (är) kallat till Copenhamn igen att bemöta ther några Ambassadeurer ifrån andra länder. Växiö domk. akt. 1678, nr 303. Innan för dören af Drabante-Salen bemöttes han (dvs. den persiske ambassadören) utaf Hertigen af Noailles. Ber. om pers. sändeb. audience 8 Febr. 1715, s. 3. jfr: Vår kropp bemöter der (i det nya Jerusalem) sin fordom trogna siäl. Achrelius Vitt. 443 (1690).
β) med sakobj.: möta, gå till mötes. Bered Ehr på at med et oförskräkt ansigte bemöta Ehr Fars ankomst. Boding Mick. 14 (1741).
b) med sakligt subj.: stöta på l. möta (hinder, motstånd osv.). Konungens upsåt .. bemötte i början många hinder. Triewald Bij 90 (1728).
2) (†) vederfaras, drabba, hända. Dhet straff som kunde dhem bemöta. Växiö domk. akt. 1680, nr 347. En slijk Händelse har .. bemöth en af Trollarna. Rel. cur. 51 (1682). Nog så lärer oss bemöta sukk ok pust. Börk Dar. 1137 (1688). Håller Eder altid mit uppå vägen, så skal intet ondt bemöta Eder. Lagerström Bunyan 1: 64 (1727). Humbla Föret. 4 (1740).
3) (†) möta l. göra motstånd mot l. afvärja l. bekämpa (en fiende, ett anfall o. d.). RA 1: 400 (1544). Öfwerheeten hade nogh til at göra at bemöta Röfwarne, som plundrade dhet fattiga flychtande Folcket. Rel. cur. 162 (1682). Manligen .. bemöta Fienden och biuda honom hufwudet. Schmedeman Just. 925 (1685; i fråga om sjöstrid). (Det är nödvändigt, att) man .. bereder sig til at wid alle påkommande fiendtlige Händelser kunna med Mackt ock Manligheet alt öfwerwåld afwärja och bemöta. Stiernman Riksd. 1997 (1686). RF 1719, § 6. Ryska flottan (blef) af vår så tappert bemött, att vi, efter mer än 10 timmars fäktande, ännu hade segren inne. Adlerbeth Ant. 1: 181 (c. 1792); jfr 6. jfr: (Heimer) sprang up på Muren, men blef med en Sten så bemött för bröstet, at han föll åter nid på Jorden. Mörk Ad. 2: 246 (1744); jfr 1. — i bild. Så bör man dödsens vdd med trones sköld bemöta. Kolmodin Qv.-sp. 1: 676 (1732). — mer l. mindre oeg.: bekämpa, motverka. Hwilke onde (dvs. hvilket onda) wij (biskopar) alle icke så förmågom bemöte eller mootstandt göre, som wij gerne wille. G. I:s reg. 7: 544 (1531). När boskapen i sommarhetan dricker i hast af elakt vatten, skämmes han lätteligen til lungan och lefren, och kan framdeles dö ther af. Til at bemöta thetta, är nyttigt .. at gifva boskapen in .. sådet af kokad lungeört. Broocman Hush. 3: 15 (1736). Alla stora kriser i arbetets historia .. hafva lössläppt en mängd sådana faror, under det på samma gång nya krafter, att bemöta dessa faror, äfven blifvit frigjorda. Geijer I. 6: 203 (1839).
4) svara på (ngt) l. svara (ngn); besvara; vanl. med obj. som betecknar invändning, anmärkning o. d. l. person som framställt sådan: inlägga gensaga mot, gendrifva; tillbakavisa; (söka) vederlägga. Thet jag .. fogliga .. skal swara vppå, och förmodeligen med skiäl bemöta och förleggia (dvs. vederlägga). Swedberg Schibb. 65 (1716). Jag måste först bemöta et inkast, som häremot kan giöras. Rydelius Förn. 136 (1720, 1737). (Vi) vilja .. än en gång bemöta den aktade insändare, som i gårdagens nummer af denna tidning hade ordet. Claëson 2: 50 (1858). Öfverexekutor ege, om gäldenärs skriftliga svar dertill föranleder, låta borgenär, innan (lagsöknings-) målet afgöres, få svaret med påminnelser bemöta. SFS 1877, nr 31, s. 6. I flera tidningsartiklar bemötte jag .. det viktigaste af hvad som i broschyrer eller tidningspressen anfördes (mot representationsförslaget). De Geer Minnen 1: 274 (1892). — (†) styrande indirekt anföringssats: anföra emot, svara. När Jagh bemötte honom (dvs. Stiernhielm, som sagt det vara en lycka att innehafva ett ämbete), at i en tienst vore ingen Libertet, Svarade han, at det är .. Libertet .., att få uthstå möda och fahra för heeder och ähra. S. Columbus Vitt. 254 (c. 1678). Därs. 262.
5) (†) vedergälla, besvara; (söka) motsvara; återgälda; vanl. med adverbial till sättet samt med personsubj.; stundom närmande sig 6 a. A. Wollimhaus i 2 Saml. 1: 112 (c. 1669). Sådan högh ähra gunst och benägenheet .. utlofwar hon sig .. med all tacksamheet wilia ihogkomma bemöta och wedergöra. Ant. saml. 140 (i handl. sannol. fr. 1684). Bemöta brukas nu i sådan mening, som wedergälla, par pari referre. Spegel Gl. 306 (1712). Riksens Ständers .. redelige hiertelag skal utaf Hennes Kongl. Maij:t .. med all Kongl. nåd, kärlek och huldhet bemött och ärkiänd blifva. 2 RARP I. 1: 114 (1719). En from och ärlig man, / Som godt med godt och dygd med dygd bemöta kan. Kolmodin Qv.-sp. 1: 76 (1732). Hon .. hastade sig så brådt i vagnen igen, at jag ej fick tid med en bugning at bemöta hennes höflighet. Dalin Arg. 2: 257 (1734, 1754). Almogen .. bemötte illa Gustafs upriktighet. Celsius G. I 67 (1746, 1792). Gifvaren älske man högst; med tack Hans gåfvo bemöte. Nicander Minnessann. 23 (1769). En illa bemött välgerning. Lehnberg Pred. 1: 241 (c. 1800). jfr: Iag (har) .. widh hwariehanda tillfälle rundeligare bemött honom (dvs. kyrkoherden) för dess (dvs. hans) Embetz förrättningar ähn dhen förnämbste i församlingen. Växiö domk. akt. 1695, nr 424.
6) (på visst sätt) mottaga; uppträda emot; behandla (se d. o. 8); vanl. med adverbial till sättet.
a) (numera mindre br.) med sakobj.: mottaga, upptaga; stundom närmande sig 5. A. Wollimhaus i 2 Saml. 1: 117 (c. 1669). Andre bemötte sådant (tal) med löije. 2 RARP 2: 333 (1723). Den kallsinnighet och den ohörsamhet, hvarmed vi under det förflutna året bemött Din outsägliga godhet. Handb. 1811, s. 52. När Guds ord på sådant sätt bemötes, så blifver dess innehåll .. intet annat än en galenskap. Thomander Pred. 1: 262 (1849). Allvarligare togo vi ej saken, / .. och bemötte .. / Er kärlek på dess eget vis — som skämt. Hagberg Shaksp. 6: 277 (1849). Beskow K. XII 2: 39 (1869).
b) med personobj.: uppföra sig l. bete sig mot. Bemöta ngn med utsökt artighet, med likgiltighet, med köld, väl, illa. Hr Landtmarskalken bad, at man måtte med höflighet bemöta hvarannan. 2 RARP 2: 309 (1723). (Jesus) Blir .. med hån och spe af hög och låg bemött. Brenner Pin. hist. 10 (1727). Amund hade bemött hans Sändebud ganska kallt och icke svarat det ringaste. Dalin Hist. 1: 649 (1747). Jag .. blef väl bemött allestädes. J. Wallenberg 221 (1771). Väck .. alla Befallande och Lydande, att Christeligen och fridsamt bemöta hvarandra. Handb. 1811, s. 45. Som en fader, du bemött mig förr. Franzén Skald. 5: 252 (1836). Hafva ett lätt, behagligt sätt att bemöta folk. Dalin (1850). Han bemötte henne med utsökt artighet. Hedenstierna Fru W. 48 (1890). Rydberg Vap. 279 (1891). — (numera mindre br.) närmande sig bet.: förfara l. gå till väga mot. Eders Kongl. Maij:t täcktes .. befalla, att Cronobetiänterne med en sådan hårdhet eij måge bemöta Adelens bönder och tårpare. 2 RARP I. 1: 158 (1719).
7) (†) bilda motsvarighet till, motsvara; med sakligt subj. Eljest bemötes altid ordet Såsom med Altså: Til exempel: .. Såsom ingen färg är så .. vacker som det allmänna bästa; Altså vil Håkan Egennyttig ingen annan bruka på sina förslager. Dalin Arg. 2: 198 (1734, 1754). Därs. 200.
Särskild förbindelse:
1) till 4: (be)svara. Hon bemötte honom igen med dhe Orden: när hafwer Monsieur funnit oss wedh ett Skådespeel ..? Rel. cur. 178 (1682).
2) till 5: vedergälla, återgälda. Emot främmande wisa (infödingarna i Nya Sverige) .. sig wänlige .. om .. de (dvs. främlingarna) them sådant igen bemöta. Holm N. Sv. 121 (1702).
Spalt B 1132 band 3, 1903