Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BENEDICITE, n.
Etymologi
[jfr t. o. eng. benedicite; eg. imper. 2 pers. pl. af lat. benedicere, tala väl om, i senlat. välsigna, af bene, väl, o. dicere, säga; benedicite utgjorde (den af priorn, abbedissan, familjefadern osv. uttalade) uppmaningen att läsa bordsbönen före maten]
(†) benämning på en bordsbön. När the (dvs. bröderna i Sthms helgeandshus) gångha till bordz, skola the läsa thet Suenska benedicite. G. I:s reg. 8: 295 (1533). Benedicite eller Welsignelse tå man går til bord. Kat. 1572, s. C 7 b. jfr: Benedicite .. bordsbön före måltiden i katolska kloster. G. Dalin (1871).

 

Spalt B 1170 band 3, 1903

Webbansvarig