| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BENÅDING, f.; best. -en.
1) till BENÅDA 1 b, konkretare: nåd, nådebevisning, ynnestbevis. Wij .. måå aff tin stora benåding wäl, och äre vthi titt Land wäl vndfångna och trachterade. Petreius Beskr. 3: 22 (1615). Privilegierne, them H. K. Mt. .. hafwer täcktz .. förläna thetta Compagniet .. Hwilken milde benåding .. (är ett af) the förnämligste medhel ther medh at beweeka hwar och en thenne godhe Saak til at handhafwa och förfrämia. Schroderus Uss. A b (1626). Dens. Osiander 1: 457 (1635).
Spalt B 1191 band 3, 1903