| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BENÖJD, p. pf. (af föreg.) ss. adj.
(†) nöjd, till freds, belåten. En annan skickeligare prästman dijt till församblingen förordna, med hvilken dhe kunne vara benögde. RP 3: 172 (1633). Missgynnare, / Som .. ey gato see, / Att iagh vaar vääl benögd. U. Hiärne Vitt. 114 (1665). Jag blifwer benögd / .. Ej niuta den Frögd. Lucidor Hel. V v 3 a (c. 1670). Dahlekarlarne .. äro .. medh måttigt Underhåld och Löhn benögde. Risingh Landb. 12 (1671). Menniskian .. är intet benögd med then wishet som Gud henne tildelt hafwer. Swedberg Dödst. 41 (1711). Humbla 507 (1740).
Spalt B 1203 band 3, 1903